Även tystnaden har ett slut
En, ur författaren Ingrid Betancourt,sann historia om en förskräcklig, osannolik tid.
Hennes 6 år i fångenskap hos FARC gerillan i Colombias djungel.
Hennes kamp för att överleva med värdighet och respekt trots
förfärliga förhållanden, i ett helvete på jorden.
Inledningsvis är boken ganska tråkig,
mycket djungel, vandring och mycket om hennes far och hur hon tillrättavisar sin medfånge.
Men eftersom då skildringen mer och mer handlar om hennes inre
och om medfångarnas relationer. Hur olika människor hanterar pressen
och hur relationerna kan av småsaker påverkas på olika sätt.
Denna gerilla, och människor som ansluter sig och hur man som gerillaperson
utövar grymhet eller är hygglig är också något som är mycket intressant.
Och så fritas hon.
Bild på Betancourt i fångenskap
hon tillfångatogs. Bara det.
//cm
Patriarkens höst
En underbar magisk berättelseom ett diffust land, dess ovedersägliga diktator
som i en dimma lever sitt liv, älskar, begår dumheter
och fruktansvärda grymheter.
Hela hans liv är dock så mystisk att man får betvivla
om han levt alls, hans dubbelgångare är kanske han själv
och när han dör - när dör han? är han verkligen död? -
är det minst lika oklart.
Magisk realism i ett utmärkt exempel.
//cm
Fanny och Alexander
på Dramaten var det pinsammaste jag sett på länge.
Man gör en direkt efterapning av filmen utan de skådespelare
som till stor del gjorde filmen.
Mest pinsamma är Jan Malmsjö som struttar runt på
ett helt obegripligt sätt och Marie Göransson som försöker
vara Gunn Wållgren med Bedrövligt resultat.
Jonas Karlsson är förstås lysande men han spelar Jarl Kulle
och det är inte roligt.
Trist, andefattigt och enfaldigt Dramaten.
Bra var dock scenlösningen
som med snurrande fart närmade teatern än mer filmen.
Här sedd från ovan
Flugornas herre
av William Golding är en riktigt hemsk historia
om hur lätt en samvaron i en grupp människor
kan spåra ur till fruktansvärda grymheter.
Att det är barn gör saken varken värre eller bättre.
Under stress och press och framför allt
med rädslan som underliggande och utlösande faktor
beter sig pojkarna på ett fasanfullt sätt.
Polityren behålls av ett par under historiens gång,
även om det är tydligt att de också närmar sig ett otäckare beteenden.
Och är det en spegel på mänskligheten,
vilket det troligtvis är,
och för oss alla är det en viktig påminnelse
om att hålla i oss och försöka hålla en hyfsad linje
och inte ge efter för näthat, rasism och annat.
//cm
Peter Pan och Wendy på Stadsteatern
Var häromsistens på Stadsteatern
med alla barnen och såg denna härliga, sprakande
föreställning full av scenlösningar som överraskade
och som var så precis som jag skulle velat haft dem
om jag kunde tänkt ut det.
Också minsta barnet, 5 år, var med från början till slut
helt i föreställningen och ropade högt när det blev farligt.
Några småsaker i regin kring särskilt familjen
var kanske lite trista,
men när de kom till landet med indianerna, de borttappade pojkarna
och särskilt sjöjungfrurna var föreställningen helt lysande.
//cm
Rasputin Rysslands svarte eminens
Biografin om Rasputin är skriven av Edvard Radzinskij
och han börjar bra med ett långt förord där han beskriver
källorna, jakten på "protokollet" och den ensidiga negativa bild
som bristen på källor, och särskilt "protokollet" givit upphov till.
Men sedan faller han i alla fall i samma grop
och beskriver R ungefär så som vanligt - en ond, supande,
sexfixerad, halvanalfabetisk galning - utan att ha så särskilt
mycket stöd i de källor han redovisar.
Sanningen, som väl alla är ense om, är att R var oerhört värdefull
för tsarfamiljen, särskilt för den blödarsjuka tronföljaren, och för en
hel mängd andra människor.
Han måste ha haft något gott, något positivt kraftfullt som gjorde
honom så populär.
Bilden på framsidan av boken visar dock en halvgalning,
men det finns andra bilder:
Här ser han rätt snäll utmen med en brinnande blick. Var det kanske den som blev hans fall?
Här med högt uppsatta präster,han var förtrogen med flera av dem, särskilt under första delen av sitt liv
då han tillbringade mycken tid i kloster.
Och här med den sjuke tronföljarenEn mer objektiv bok om Rasputin kvarstår att läsa.
Uppenbarligen finns det nu ganska mycket dokumentation om honom.
//cm
Dramatens försvarare och genius
kanske, så bedövande gyllene
och frånvarande kraftfull.
Försvarare av den goda smaken?
I det grälla guldet?
Nej, snarare påminnelser om husets ärofulla förflutna.
Nuförtiden är det mesta där ganska trist
Tyvärr
//cm
Berättelsen om Pi - filmen
Filmen, regisserad av Ang Leepå ett förnämligt sätt,
följer mycket tätt boken,
vilket är trist i de tråkiga delarna av boken, bra i övriga.
T.o.m. svitchen från djur till människor är med,
men jag blir inte klokare fast än det sägs ut i en film.
Det som gör filmen mycket sevärd är de fantastiska filmbilderna,
(men jag hittade inga från första delen av filmen, som egentligen är det bästa, både i film och bok:
//cm
Berättlesen om Pi - boken
Till en början är jag överförtjusti Yann Martels bok, skildringen av pojkens uppväxt,
pappans zoo och hans vägar till de olika religionerna.
Jag är också med när han hamnar i båten med djuren,
men så börjar det bli långtråkigt
och så hamnar han på denna obegripliga ö, med människoätande
träd bl.a. - varför?
Boken slutar i en ny sväng - där djuren är människor -
vilket gör den intressant igen - men då är den slut.
//cm
Mammas pojkar
Ulf Malmrossenaste film är en trött, tråkig, trist och torr
historia som anstränger sig så till den milda grad,
historia, karaktärer att allt bara blir ett jasså.
//cm
Fadder Teiresias vår
är en mycket intressant och tankeväckande bok
om Teiresias, hans dotter och den antika tid de lever i
och om vår tid.
Om en parallellitet som ibland är i öppen dager,
ibland dunkelt magisk.
Alla markörer är de helt rätta, både från nu och då,
och de vävs på bästa Peter Weiss stil till en helhet,
miraklen och vardag. Vardagens mirakel.
//cm
Krig, kvinnor och gud
Biografin av Beata Arnborg om Bang
är en mycket intressant läsning om en
kvinna som slet för att få en egen plats
men som mycket sällan var nöjd - verkar det som -
och om den tid hon levde i - även om denna del kunde fått ett större utrymme i vissa fall för förståelsen.
Hon framstår i bigrafin som mycket osäker,
men uträttade samtidigt stordåd för en kvinna vid denna
och på bilderna - som jag verkligen gillar en del av, hon röker konstant, härligt i dessa tider
- ser hon mycket kaxig ut.
//cm
Döden i Venedig
Thomas Manns Döden i Venedigläste jag med stor behållning.
Denna tragiska berättelse om den åldrande
mannen på semester på det faschonabla Lido utanför Venedig
som förälskar sig - på håll - i den unge vackre pojke
som med sin mor och systrar kommer till samma hotell.
Dekadant, ensamt och sorgesamt.
Mannen förstår sin ålder och försöker förbättra
och går t.o.m. och färgar håret. Så ledsamt.
Boken filmades 1971 i regi av Visconti med svensk, Björn Andresen
i rollen som pojken.
//cm
Vita tänder
Omtalad
Uppvisad
Varför? Roliga, udda karaktärer hjälper inte
när de dessutom är mer tragiska än roliga
när de endast beskrivs med en yta utan innehåll.
Röd tråd, budskap, mening lyser med sin frånvaro
men många trådar fanns att dra i.
Hur är det att vara migrant? T.ex.
Vad händer med enmänniska som deltagit i krig? T.ex.
Inget tips från mig.
//cm
Den oefterhärmlige Mulla Nasruddin
Anekdoter, visdomsord och händelser
om Nasruddin, sammanställda av Idries Shah
och tolkade till svenska av Claes Hylinger.
En del mycket klokt, en del bara dumt, en del
roligheter, en del vardagsbilder och en del igenkänningsbart
som att Nasruddin förstås har letat efter nyckeln där det är ljust och inte precis där han förlorade den.
Människornas historier är desamma världen över, vilket
ger djup förtröstan om världens framtid.
Vardagsbilderna både från London och något arbiskt land
med åsnor och ökenvägar.
På nätet finns mängder av bilder på mullan, här är några
//cm
Modig
Mycket fint gjord
men utomordentligt trist, enformig och enfaldig handling.
Barnen och jag hade hade dessutom svårt att få ihop historien.
Men snygg. Det röda hårsvallet är övernaturligt verkligt
//cm
Det räcker nu
November 2012 Hägerstensåsen
December 2012 Kungsgatan
Januari 2013 Liljeholmskajen
//cm
