omnia

Den käre Pamuk
detta är hans första bok -
och det kanske märks, den är lite väl långrandig i meningslösa beskrivningar om vardaglighete -
men vad författaren cirklar runt och det som också är behållningen
är ändå detta liv! Vad vi gör av det. Hur vi lever det. Det vi tagit vara på när slutet är där.
Detta i en släkthistoria med tre nedslag, 1907, 1937-1939 och 1970,
farfar, far och son i ett Turkiet med omvälvningar både inom och utanför gränserna.
Dessa är inte helt uppenbara men blir därför desto trovärdigare.
Resonemangenom vad var och en gör av sitt liv handlar förstås om familj
och arbete men också om politik och livsåskådning.
Han är ändå en lysande författare, som på det stora hela bara blir bättre och bättre
- Oskuldens museum hade kanske några slängar av det långrandiga, men jag förlåter honom -
och han är mycket väl värd sitt nobelpris.
Och så är han snygg!

//cm

Vilken skillnad det var att läsa denna roman den andra gången
efter att ha läst Gregorius emellan.
Nu var Gregorius en person,
istället för att vara en ful gammal man - en yta -
så kunda jag se honom. Det var väl det B Ohlson gjorde.
Romanen blev dubbelbottnad på ett helt annat sätt -
t.ex. kring kvinnans ställning i förhållande till mannen, Söderberg tar visserligen
ställning mot mannens "äktenskapliga rättigheter" men det verkar gälla endast den
unga, rodnande vackra överklasskvinnan, inte pigor och inte äldre.
Och inte bildade kvinnor - dumma vackra spån är vad som gäller.
Doktor Glas synes också mycket beskriva sig själv i Gregorius
och hur mycket av Söderberg kan inte tänkas finnas där.
Denna bok ska nu behandlas på bokcirkel - vilket ska bli mycket roligt, det finns mycket att tala om.
//cm 

En sann Hjälte
som befriar prinsessan - Sverige - från draken - Danmark!
Men var det så förtryckande? Tänk om vi hade hållit samman Kalmarunionen - utan någons överhöghet förstås -
och varit ett starkt enat Skandinavien nu!
Men - hursom - var är hjältarna?
Det mest spännande med denna medeltida skulptur är annars
figuren längst ned till vänster.
En lidande? Sovande i smärta?
En av dem som råkat ut för draken? För ondskan?

//cm

I Piperska murens barockträdgård finns en samling gudastatyer,
jag har sökt dess ursprung men inte funnit det,
annat än att det talas om "antika avgjutningar"
av statyer med romerska guda- och hjältenamn.
Jag undrar om det verkligen är "antika avgjutningar", 
de ser alldeles för moderna ut och enkla på något vis,
de har inte någon djupare verkan varken i utförande eller framställning
men de är en samling gudabilder mitt i stan, men jag vill kalla dem vid deras grekiska namn.
Det är fyra kvinnor och fyra män.
Ovan skulle kunna vara Diana, skogens, jakten och oskulden,
den flyende kvinnan som inte låter sig infångas.


Det här skulle också kunna vara Afrodite, om det inte var för den lilla
Amorfiguren nedan. Denna är vackrare och hon har just stigit upp ur 
vattnet, vilket ju var Afrodites födelse, ur havets skum.
Kanske är detta Hera, Zeus fru som ständigt har svårigheter
med hans otroheter. Men hon var med och tävlade om skönhetens pris av Prins Paris
Zeus syster och hustru vårdade äktenskaps och familjens helgd,
vilket väl låter sig göras utan att se ut och vara en satmara.
 
Detta måste vara Phallas Athena,
krigets eller stridens goda princip, född ur Zeus direkt utan en kvinnas livmoder
som besvärande mellanled och född med stridsrustning.
 
Detta är troligen Afrodite, hon har lilla Amor med sig på en
trädgren vid vaden.
//cm

 Enquist berättelse från tiden då
socialdemokratins agitation spreds över landet, om det
ibland mycket brutala motståndet och om en tystnad
som är ändock har ett innehåll och en strävhet
mellan nära som är svår att förstå.
Enquist nu välkända sätt att skriva är njutbart och
skapar direkt kontakt med berättelsen,
särskilt detta att själv vara del i boken och på något sätt på så vis öppnar dörrar.
//cm   

Till Nykvarns kommunalhus
som hade dessa dekorationer vid ingången.
//cm