omnia

 En fantastisk LYSANDE berättelse
En saga i verkligheten
eller verkligheten i sagan.
Historien om mannen som kommer till Akbar den stores hov
för att söka sina rötter
och som i sin tur är kopplad till den italienska renässansens alla huvudfigurer
och händelser
berättar också om identitet, om allas vår personliga historia
och om det underbara, sköna, lustfyllda livet.
Akbars längtan och lust till livet syns väl i bilden.


De tre vännerna sedan pojkåren, varav en är Machiavelli,
försöker livet igenom och drömmer framgångar som aldrig kommer

och så ytterligare ett viktigt element - skönheten -
Förtrollerskans svartögdhet kan ingen man stå emot
inte efter Simonetta Vespucci, släkting till en av pojkarna,
och väl anlitad modell, här för Botticelli som förstås också är med i boken!

//cm

 Såg häromdagen den mycket bra Järnladyn
och inte bara Streep var lysande.
Skådespelet överhuvud var utmärkt.
Bilderna och skildringen av tiden likaså.
Ibland tyckte jag det var nästan en dokumentär i bildhänseende.
Att börja och utgå från den gamla kvinnan,
med den döde mannen som utgångspunkt och samtalspartner
var ett strålande grepp. Gjorde filmen djupare och mer betydelsebärande.
Samtidigt som järnet blänkte hårt. Ingen skönmålning precis.
 
och ensamheten.
Trots omgiven av män, bara män, män, hela tiden.

Och hon hade kämpat varenda dag av sitt liv.
Självklart. En feminist utan att veta om det - hon hade nog förnekat ordet.





Men märkbart var också att hon inte tog till sig kvinnor,
i sin stab, eller i sina departement, men det kan också vara filmens vinkel.
Kanske hon gjorde det.
Till slut låter hon ändå mannen gå, packar väskan, klär på honom rocken
och så går han. Utan skor.
//cm

Hade i år en färgrik, rörlig affisch men själva
salongen var inte i överensstämmelse med den.
I jämförelse med förra året var utställningen nästan trist.
Ett intressant drag var att det var mycket tyg och broderier
som denna som hette något som "Om barnen växte ur jorden skulle ingen vara föräldralös"



En annan variant på temat barn - det curlade som är större än allt


Caroline af Ugglas var representerad med två verk,
varav denna sångerska var en - jobbigt liv
Annars var där inte mycket måleri och nästan inget foto.


Roligast var de tre västarna; Migrationsverket, Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen - motorcykelgänginspirerade

 En helt underbar film om de knaggliga
spelen bakom kulisserna i underrättelsetjänsten.
Om män och männens skvaller
och om männens lekar
som olyckligtvis får så allvarliga konsekvenser allt som oftast.
Lysande bildspråk. Tiden sant fångad och framställd.
Utmärkta skådespelarinsatser - huvudrollen och Firth särskilt -
och regi förstås.
Bilderna att njuta av:







//cm

 av Almqvist är trots sin tafatthet 
och skandalskriveriroman ändå intressant att läsa.
Det är klart att det slutar lyckligt
men där är magi och skattkista och förvecklingar,
och gubben är inte bara senil och flickan är inte bara vän
utan där är djup och bottnar likväl
och stockholmsskildringarna är mycket underhållande.
Den ingående beskrivningen av Katarina kyrkogård t.ex.
Almqvist måste ha gått där, varit där
och jag kan gå dit och vara där i fotspåren - kanske.
//cm

uppenbara sig helt plötsligt
på utflykten!
//cm

 av nobelpristagaren VS Naipaul.
Mycket, mycket intressant om Naipauls resa
genom Iran, Pakistan, Malaysia och Indonesien under sex månader
i slutet på 70-talet. Alltså innan all fundamentalism, terrorismanklagelser o.s.v.
Han beskriver en begynnande fundamentalistisk rörelse och delvis dess bakgrund.
Men långtråkig tyvärr
//cm