omnia

 Andra läsningen på ganska kort tid.
Tyckte att jag mindes den, men började läsa igen i alla fall.
Varför? Det är en sådan njutning! Språket. Bilderna. Dofterna.
Fantasierna som Gregorius hänger sig åt. Alla dessa liknelser. När Gregorius ser sitt gammelmansansikte i spegeln och liknar sig vid en vissen blomma som trädgårdsmästaren snart skall ta.
Och den inkännande och helt autentiska - verkar det som - skildringen av att bli gammal -
vilket är märkvärdigt eftersom Ohlsson väl ännu får betraktas som ung i förhållande till G -
och sist men inte minst, Gregorius förhållande till Gud. Guds knackande och signalerande.
och med gudsförhållandet hans livsfilosofi som jag gärna gör till min.
och hur Doktor Glas blir en obehaglig slem typ.
och slutligen hur lätt det är att ta ställning, att fastna i ett perspektiv.
//cm

 Efter Doktor Glas och den Fantastiska Gregorius
var det en ganska tam upplevelse att läsa denna.
Men H C Andersens Skuggan är uppenbarligen en nyckel - kanske.
Vi kom fram till att Revinger i Ekmans bok
är skuggan.
Skuggan av Gregorius i Doktor Glas
och skuggan av Doktor Glas i Gregorius.
Den du inte känner är möjlig att demonisera - och det gör vi väl.
I det lilla som i det stora.
I familjegrälet liksom i konflikter mellan folk.
//cm

Skönt.
Trots, som synes, mycket vacker och slimmad gran!

De finns de som tyckte att de hade en finare gran - märkligt nog -
och här nedan är ett exempel (som definitivt inte var slimmad)


//cm