Kaanans land och Maria ensam

Upptäckte helt nyligen Delblanc
genom Kanans land och läste direkt
också Maria ensam. Del 3 och 4
i hans serie om Samuel och hans döttrar
som har Delblancs förfäders livshistorier som modell.
I Kanans land är Maria och hennes familj immigranter
i en fruktansvärt tung och svårhanterad tid. Fattigt, kallt
och eländigt på alla sätt. Obegripligt svårt liv.
I Maria ensam är familjen tillbaka i Sverige, Maria tvingar
sin make åter, men förhållandet dem emellan är mer än trist
och de skiljs till slut.
Sonen - Delblanc - för större roll.
Sorgen och smärtan, liksom smärtan är stor hos Maria
och hon måste döva sig. Mycket bra böcker.
//cm

Agaat av van Niekerk

Skulle kunnat vara fantastisk om författaren
koncentrerar sig på relationen mellan de
båda kvinnorna.
Deras i tiden ombytta beroende, deras
bevekelsegrunder och deras upplevelser.
Istället blir det mycket, mycket om Camillas
ständiga försämringar i den hemska, förvisso,
sjukdomen hon lider av. Att hon överger Agaat när
hon själv får barn är en av romanens viktigaste händelser
men den får lite plats.
Ett annat problem med boken är författarens alltför
ofta utströdda framtidskrokar, typ "det var den morgonen allt vände"
eller "efter den dagen så..", som inte ger någon utdelning.
Annars är texten som den berättas med olika fokus, dagbok, nutid 
o.s.v. intressant (förutom de bladdriga oklara mellanpartierna).
//cm

RSS 2.0