omnia

av Burne-Jones - och den heter Annunciation, dvs Bebådelsen
trots att den är så annorlunda
och bara innehåller ängeln
ingen Maria, inga puttis, ingen duva och inget spår av Gud
eller gudarna
eller?
Ljuset bortöver klipporna måste inte vara solned- eller uppgång
Ängelns eget ljus, som förklarad
och han höjer armen till välsingnelse - är Maria där? I rummet?
Eller det kan vara vilken förälder som helst
Bebådelsen om ett barn, varje barn
och den rena oskulden är barnets
och därför är det många liljor
på rad
Väntande på bebådelsen om sitt barn.
//mamman

och promenaden dit en hög, skön höstdag
för att kontrollera att flaggan fortfarande är i topp.
Och det var den - vilken tur.
//mamman

Lyssnade idag på två framtidsföreläsningar,
det handlade förstås om globalisering, automatisering, rationalisering och systemisering
men framförallt om internet, open space och kommunikation
Alla dessa samtal, i nuet och via mejl där tiden fått allt större betydelse.
Nu - och nu - eller en sekund senare. För sent?
Har vi så bråttom att vi glömmer livet?
Och kommer inte framtiden att syssla med långsamheten mycket mer?
Långsamhetens lov
Måste det inte bli så? Orkar vi med denna brådska.
Kirke erbjuder här Odysseus den betydelsefulla drycken
och det handlar om tid. Hon vill ha honom där, att han stannar hos henne
men för honom flyr tiden,
han vill hem till Penelope och sonen Telemakos
som förstås växer och blir äldre och äldre
Men egentligen är det nu
och nu
och nu
Bilden av Waterhouse som nu snart visas på stor utställning//mamman

Tycker om skuggan av kvinnan
Står hon på jorden? Och varför?
Högt upp på fasaden som vägvisare till Karl Johan
och Aker brygga - tror jag det heter -
Oslos underbart vackra och livligt folkfyllda plats.
Var där häromdagen och njöt
Många svenska ungdomar där
och så härligt med ett annat land som vi förstår och kan tala med.
//mamman

Hur njutbar
Även när solen skiner,
men förstås bäst i dimma, fukt och jorddoft
med de sprakande löven som täcke över Moder jord

//mamman

Är den inte vacker?
Så stram och enkel,
i komposition, i färger och i innehåll.
Ingen miljöinramning, knappt några attribut  - endast ängelns lilja och Marias bok - vad är det hon läser ständigt och jämt?
Men ljuset är hos ängeln, med ängeln - han kommer med budskapet att ett barn skall födas - det är klart att det är ljuset -
kanske han pekar över ryggen och säger det är inte jag, det är någon annan, jag är bara budbärare.
Maria släpper det hon har för händerna och vänder sig om - vad är detta för märklig besökare?
Ett barn. Hon tror honom inte
Misstron och kanske också missnöje visar sig i hennes stilla ansikte.
Detta går inte att jämföra med en klar och entydig graviditetstest.
Men hon ska få ett barn
//mamman

Denna underbara människa
och hennes fantastiska böcker!
Har just läst ut sista delen, Järnkronan, i Jernbaneserien om mammaAnnaStava och n´Didrik
och eftersom historien var som den var
och utan att avslöja något
så var jag tvungen att översiktsläsa får att snabbt få veta hur det går!!! 
Hennes helt oefterhärmliga språk, så njutningsfullt och klarögt
hennes figurer
och hennes sätt att driva historien vidare
Bäst var vredens barn, Din tjänare hör och Den underbare mannen
men alla delarna är förstås nödvändiga för helheten.
Kanske Lifsens rot hör till serien också. Någon som vet?
Dessutom var hon politiskt aktiv och sträng mot felande,
vilket vi skulle behöva idag.
Sara Lidman dog 2004 men hon lever,
i sina böcker och med sina befriande bilder. Tänk bara - barnen som ofödda själar i träden!
// mamman 

I luft
I papper
som de torra löven
En religion byggd på de fåfängas tro
och utan något som helst ansvar hos de som ställt till det.
Skamligt!
//mamman
och jag liksom alla andra vanliga skatte- och räntebetalare
FÅR BETALA. Får????

Har nyss läst denn lilla berättelse
om en mans dödskamp, kan man kanske säga.
Humoristiskt i all sin bedrövlighet
men en bagatell.
Kan inte hjälpa att jag funderar över hur det står till med litteraturen i landet när denna får Augustpriset?
Vad det det bästa vi kunde åstadkomma?
Den är förstås inkännande och det finns fina scener
och gräsliga scener - som sig bör
och den lämnar mig med en SUCK - så kort och meningslöst det är - kan vara - livet, vilket väl är meningen. Carpe diem!men stor litteratur?
Nej - ofullgången, onyanserad, ytlig i sina filosofiska försök och ja, trist
//mamman

av Finoglia
Lite annorlunda
Det ser ut som om Maria är på väg bort,
kanske på flykt.
Har hon just klivit upp för första trappsteget - mot en öppen dörr,
för att undkomma.
Men hon ser inte rädd ut - mer kanske slutet förvånad möjligen,
men ganska outgrundlig. Hon pekar på sig själv med båda händerna
och säger med sitt kroppsspråk - Mig? Är det mig du söker?
Ängeln Gabriel pekar uppåt, småänglarna ser saligt uppåt - därifrån, där finns orsaken.
Vi är bara budbärare till detta Mirakel -
Ett barn skall komma
Men ängeln har inte någon lilja med sig - betyder det något? Frånvaron av symbol?
Är Maria kanske inte oskuld? Hennes barn är högst jordiskt
och tillkommen precis som andra barn - men ändock förstås ett Magiskt Mirakel
//mamman

Ja.
Det är inte lätt.
Av princip ska man väl hålla sig till sina principer.
Men ibland finns det väl högre värden - som sin mamma (ha) - som gör att man måste bryta dem
och ibland kanske av trots
av en vilja att inte vara samma hela tiden, densamma som man var igår, densamma som alla andra
och ibland därför att den politiska korrekthetens - eller kanske än vidare, tidsandans - principer står en upp i halsen, över huvudet tom.
Man drunknar i dem
Som illustration The love of Paris and Helena av David
En myt där alla principer bryts från början till slut,
av gudarna genom fegheten med äpplet
av gudinnorna med sina mutor till Paris
av Paris själv -en annan mans hustru
osv
men en vacker bild
//mamman

Idag har jag gått emot mina principer, det känns jobbigt men vad gör man inte för sin mor.

Har nyss läst denna förskräckligt hemska bok av
Lena Einhorn,
där hon berättar om sin mors resa.
Resan kan beskrivas som en resa genom outhärdliga upplevelser,
en resa genom tonåren till vuxen insikt,
en resa från Polen och Hitler till Sverige
eller en resa i moralisk moränmark.
Den utstuderade, fasansfulla grymheten hos människan - var kommer den ifrån? Hur kan vi komma bort från den?
Modet hos andra som trots fruktansvärda straff ändå hjälpte och gömde, ännu hjälper och gömmer de som behöver
Offermentaliteten som gör att ett folk som blivit så plågat som judarna,
nu plågar ett annat folk - eller är det inte offerrollen? Vad är det då?
Och - hoppet som aldrig överger oss, som tur är, för överger det oss - då är det slut. Vi är glada för Pandoras ask.
Och vi anpassar oss - vi kan anpassa oss- trots outhärdliga förhållanden och skräck.
Illustrerat av Bouguereau A soul brought to heaven
Sorgen över och för oss alla
//mamman