omnia

Väl värd ett besök!



Här - samma utsikt genom olikfärgade glas.
Spännande!
//cm

  
Del 1 och 2 av Eyvind Johnsons Romanen om Olof
ger en deprimerande bild av gamla Sverige.
Hur har människor kunnat behandla människor som gjorts genom historien?
Unga och barn som trälat, förödmjukats, utackorderats för storvinster
och det är inte så länge sedan.
Samma grundtankar lever förstås idag,
men här, i välmående Sverige, plågar vi inte längre så öppet.
Hur kom människan dit?
Vad är fel? Skapades vi för att tänka bara på oss själva.
Lever vi bara efter människan är människans varg? Fortfarande?
//cm

Intressant men pessimistisk
genomgång av läget i Europa.
Arbetsmarknad, miljö, invandring, byråkrati m.m.
utifrån, vad jag förstår, ett initierat perspektiv.
Lärorik och lätt att läsa.
Särskilt fastnade i minnet olivträdens uppåtväxande rötter och fransmännens otäcka inställning till samarbetet.
Önskar mig mer faktaböcker i pocketutgåva
och som inte handlar om självhjälp, eländesuppväxter och andra världskriget.
 

av Johan Hakelius
Älskar verkligen Hakelius som spanare
men i denna bok är hans fascination
inför högättade engelska herrar lite väl mycket.
Om jag delade hans mani, vore det kanske en annan sak,
men jag gör inte det.
Retar mig snarare och ledsnar på att få ungefär likartade historier
- som innehåller extravaganta kläder, beteende, umgänge och festande -
om olika engelsmän.
Tänkte de? Levde de för något annat än sitt eget yttre?
Boken beskriver inte mycket sådant, förutom möjligen
den engelske nazisten - och det tänkandet har vi så det räcker.
//cm

Den ena av dem
och midsommarstången i sin helhet detta år

Justering pågår
//cm

Vid baksidesingången till Rosendahls ljuvliga växthus, café och spännande lekpark
fann vi denna enorma ek - helt ihålig, lagom för små och halvstora barn,
men sockerdrickan var slut.
Platsen full av troll och älvor - fast de sov förstås, men vi anade dem.
Bellisen - tusenskönan - blommade tusenfalt ned mot slottet
Så ljuvligt
//cm

 Andrea del Sortos
underbara enkla bebådelse.
Lagom rufsig men mycket påklädd ängel, inte så högstäm mer som om grannens pojke kommit över
och ber om hjälp i kärleksaffär - kanske
Och har han klämt fast liljan med knät, eller hittade han behändigt en vas?
Nåväl - han framför sitt budskap
Och Maria - hon kan inte riktigt tro honom, avvaktande, smått förvånad - vad säger han?
Ett barn? Jag? 
Händerna lyfta i distans, avstånd, vänligt oförstående
Och så är det väl. Ska jag få barn? Växer ett liv i mig? Hur ska jag, själv barn, klara av detta?
//cm

 En utmärkt, för att inte säga lysande roman.
Roligt, eftersom tidigare erfarenheter av författaren, Aprilhäxan, inte alls motsvarade förhandsförväntningarna.
Denna roman är en berättelse om två alternativa händelseförlopp för en person under en bestämd tidsperiod, i den ena är huvudpersonen mördare, i den andra har hon inte begått mordet.
Händelseförloppen berättas parallellt och väcker mängder med frågor.
Dels förstås om vilken som är verkligheten och vilken som är fantasi
men den väcker också frågor om tid, veck i tidsslöjan, slumpens betydelse, våra val och följderna av dem o.s.v.
Mycket intressant bok
//cm 

Tråkig och trist hopkok av .... vad?
Några personer skildras ytligt och hela tiden saknas poängen.
Varför gör man så? Varför händer detta?
En plastikoperatör dyker helt plötsligt upp
- med vidhängande historia som ej hör samman med något,
ett ansikte som inte känns igen,
ett bröllop som en utgångspunkt helt utan mening,
väntan på telefonsamtal som inte kommer och som landar i intet o.s.v. Riktigt dålig
//cm

Förra gången färden gick till Italien var det för Michelangelo
Nästa gång blir för Caravaggio
Se kärleken Narcissus har till sig själv!
Ömheten. Längtan. Med ena handen är han redan på väg till sig själv.
Till sin kärlek.
Så eget återgivet. Så mörk men samtidigt ljus.
Så ofattligt stilla. Stilla ro.
//cm

 Herodotos historia om perserkrigen för nästan 2500 år sedan.
Bakgrund, förlopp - utan alltför ingående detaljer och slut.
Samtidigt som han ingående beskriver olika folk, olika platser han varit på och sådana han hört talas om.
Han har kallats både vår första historiker och vår första journalist
och det säger mycket om denna fantastiska volym.
Han är noga med att tala om varifrån han fått uppgifterna, och om de verkar mindre trovärdiga talar han om det för läsaren, han iakttar och beskriver det han ser och återger vad han hör
men talar hela tiden om för läsaren vad som är vad.
Intressantas är när han kommer in på Homeros och berättelserna kring Troja, Odysseus och dithörande - då beskriver han det som historisk verklighet!
Hur ska det tolkas?
//cm

 En berättelse om en man som går ut ur tvillingtornen 11/9
och klarar sig hem till sin f.d. och son, hans otrohetsaffär därefter, hans omkomna kollega,
hans före dettas
tankar, samtalsgrupp och förmodanden.
Och den fallande mannen här och var, från hus, broar o.s.v.
Allt bra upplagt - men tomt, tråkigt.
Personerna agerar troligtvis som personer i deras situation skulle agera,
men det blir just inget av det, varken förståelse, känsla eller betydelse.
//cm

Lysande av denna spännande, djupborrande författare.
Nobelpriskandidat otvivelaktigt.
I denna roman är den ytliga historien en ung flickas uppväxt i Algeriet innan frigörelsekriget.
Och allt det för med sig, kvinnans position då - och nu?, förhållandet kvinna - man, förhållandet algerier - fransmän, o.s.v.
Under ytan finns något helt annat, en slöja som virvlar, en spårvagn som tvärbromsar gnisslande som visar 
verkligheten under den ytliga tillvaron, som öppnar ett slutet rum, som uppenbarar det oändliga?
//cm 

 Mycket långt ifrån de lysande omdömen boken fått!
Utomordentligt tråkig var den
Konstruerad och tilltråcklad
som att läsa några B-filmer.
Undantag första novellen som handlade om far och son och smärtan som går i arv,
en novell som troligen har verklig botten hos författaren och därför genuin.
Fortsätter Lee så blir han lysande
i annat fall en platt pannkaka.
//cm

Väntan




Tillfälligt ombytt och med viss, välbehövlig?, kontroll



Och iväg

En stor, stor besvikelse
Ensidig fokusering på ego-kärlek, d.v.s. jag vill ha kärlek
Inte givande
En reducering av Tolstojs magiska berättelse till förenkling och förminskning.
Obegriplig scenografi - varför denna trappa? Skulle den markera något - avstånd i känsla, rum och tid t.ex. -
borde den väl använts så
Obeegripliga scenkläder och rekvisita - möjligen undantagna skridskorna i skridskoscenen.
Mediokra skådespelarinsatser förutom Levin, Karenin och sonen samt Dasja
Men en vacker bild

  

Trivs de bland alla bilar och avgaser?
Bland babblande människor och skrikande barn?
I springet? Rörelsen
Ja, varför inte?
//cm