omnia

Genom breven kommer jag nära,
känner med, förstår, lider med och skrattar med,
minns tonåren, studietiden och försöken att komma till rätta
med livet och människorna.
Utan någon annan jämförelse -
bara det - att hon blir så levande.
//mamman

vill man kanske stanna i
och fundera över,
men boken har också ett gäng 
andra titlar på första sidan
som - Skulden är min -
samtliga leder tolkningen åt olika håll,
vilket väl är meningen.
Livsögonblicket, men vem är stjärnan? och finns det bara ett ögonblick?
Och vem bär skulden? För att det inte blev mer - var mer? 
 Ett författarskap att återkomma till
och att resonera kring.
//mamman

 Märklig film
men mycket vacker förstås när det är Bergman och
Nykvist. Och duktiga skådespelare, alla fyra gör en
storartad insats, men varför måste hon vara
sjuk. Historien skulle gott och väl ha
kunnat berättas ändå,
faderns svekfulla distans skulle då fått större betydelse.
Nu hade mamman haft samma psykiska sjuka
och fadern kunde gömma sig bakom den,
fast kanske själva problemet var just han.
//mamman 

Tycker så mycket om en del bilder på honom
så jag ville samla dem här


 

                    
Den är svartvit.
Den är långsam.
Den är mycket tyst, 38 repliker tror jag IB själv säger.
Men den fångar mig helt.
Men då har sonen berättat att den är en i trilogin om
Guds tystnad.
Och innan jag skriver mer om det vill jag gärna höra sonen?
Här helst!
Iallafall - mycket bra, mycket symbolisk utan att skriva på näsan - verkligen inte,
mycket vacker och mycket inkännande.
Två filmaffischer - den engelska klart bäst tycker
//mamman

Vill börja med att visa Kung Henry!

Idag i DN ett dräpande angrepp
på Guillou och PO Stenius http://www.dn.se/ledare/signerat/forverkat-fortroende-1.1064863
vilket ger ett mycket märkligt intryck.
Guillous bok handlar om hans skrivande liv,
en del av misstag och missbedömningar tar han upp - men det är väl han som avgör vad han vill skriva om
Men journalistsverige verkar vara en synnerligen hetsig rävhåla
Och om inte Guillou är att lita på
vad gör Wolodarski mer trovärdig. Kappan DN? Knappast
Guillous bok Ordets makt och vanmakt är hursom helt LYSANDE
och visar en människa som både kan göra bort sig, må dåligt över det
och försöka bättra sig. Självironi. Självinsikt. Och motstånd. 
Och han försöker verkligen komma åt Makten
Gör Wolodarski det? Var är hans motstånd? Samhällsengagemang?
Verkar mest avundsjuk, tycker
//mamman

Denna gång - andra gången jag såg den,
med tjugo års mellanrum, kanske - upplevde jag inte
frihetstemats gestaltning
så deprimerande som förra gången.
Mer sammansatt. Den totala friheten stavas Ensamhet
En baksida som Kieslowski säkert avsett framkalla
var ensartad förra gången - jag såg bara förlusten, den dubbla,
- men det är också mycken insikt, inspiration. Plats för.
Och blå - är inte det egentligen det Himmelska Hoppets färg.
//mamman

Är äntligen läst,
efter att ha stått på vänt
sedan TV-serien gick - och när var det -
sena 70-talet? 80?
Den är rolig att läsa, förskräcklig att läsa
- särskilt när man ser att de yttre händelserna stämmer så väl.
Och så denna förskräckliga farmor Livia,
som enligt boken - och historien - inte skydde några medel för att rädda makten
till familjen. Sedan läste jag Elin Wägner
som döpte en huvudperson - en stridbar, stark men alls icke ond -
efter henne - Livia Augusta - just därför att hon var historiens mest FÖRTALADE!
Starka kvinnor förtalas - det är visst och sant -
eller  oskadliggörs genom att dö unga (ta livet av sig) eller genom att avbildas, och därmed alltid Vara, uråldrigt gamla - och därmed ofarliga. Se Selma Lagerlöf - hur ofta ser vi henne ung, trots att bilder finns,
eller för den delen Ellen Key - som alltid är urgammal, vithårig och BLID.
Men se på detta!

En Vild. Vacker. Sensuell. Ellen Key
//mamman

Isaksson och Linders bok om denna remarkabla kvinna
har jag nu läst ut.
Och jag har fått många nya tankar och infallsvinklar
och kunskap om tiden, om personernas och deras lågor.
Till Elin och hennes krets ska jag definitivt återvända.
Först till sällskapet och hennes platser i maj!

Lysande bok!
//mamman

Var inte alls dum. Magisk precis som
jag minns barndomens magi, levande leksaker
och kramande nallar. Den underbara dörren
som man, genom att skruva på ratten
utanför, kunde komma till bollarna, övervåningen
eller rusande tåg. Fantastiskt!
Och när affären blev ledsen och svart!
Invändningar finns förstås, kanske främst mot skådespelarna, men det bryr jag mig inte om.
//mamman 

Underbar. Musiken. Miljöerna. Människorna.
Oförutsägbar. Enkel. Rätt in i hjärtat.
//mamman

En riktigt bra film om en tafflig man, hans helt osynliggjorda hustru, den obönhörliga skilsmässa och
de två sönernas ställningstaganden
så tydliggjorda att det blev lite för mycket.
Ingen barmhärtig förståelse för pappan,
mamman fortsatt osynlig
och pojkarna irrande kring livets outgrundligheter.
//mamman

Drev kvinnlig rösträttskampanj
Kämpade emot kriget 1914, vapenskramlet, krigshetsen och segrarmakternas förödmjukande
behandling av Tyskland - förutsåg med Ellen Key att nytt våld skulle komma ur det.
Var en av fem stiftare av Rädda Barnen i Sverige
Skrev romaner, noveller och mängder av artiklar och upprop
samtidigt som hon kämpade med stora moraliska frågor
- som delvis fick utlopp i hennes texter
Allt enligt Isaksson/Linders bok
som jag ännu bara hunnit halvvägs i!
 
Elin Wägner med nästan en halv miljon insamlade
namnskrifter för kvinnlig rösträtt 1913-14
Vad hade hänt om de inte lyckats?
//mamman