omnia

Det var längesedan jag hade en bebådelse här.
Tyckte att det skulle passa bra nu runt julen även om
händelsen i bilden är ca nio månader före själva födelsen,
men ändå - det hör ihop liksom.
Denna ger i sina diffusa linjer mer av myt och mystik kring ängelns besök,
vilket också undersstöds av färgerna - gröna vingar t.ex - och de öppna dörrarna
som ger ett intryck av oändlighet.
Ängelns kraftfullhet kommer från hans pose, han välsignar väl, och hans vingar
men inte från hans fjuniga pojkansikte.
Maria böjer sig ödmjukt, men ser inte rädd eller förskräckt ut - mer som om hon
väntat honom.
//cm 

Är mycket, mycket förtjust i Stagnelius texter
och efter att ha läst Häggs bok förstår jag delvis varför.
Stagnelius var starkt inspirerad av den gnostiska världen
och en mystiker och filosof.
Vilket förstås ger dessa magiska självlysande dikter. Dikter som också i en högre mening
vill säga något om människan och hennes livsvillkor.
Fast han är en pessimist, vilket inte är konstigt med det liv han verkade leva.
Och dog ung.
Även om man inte ver så mycket om hans liv är det
ändå intressant att få veta det som finns.
Synd bara att Hägg är en sådan usel tendentiös författare.
Han klagar på tidigare biografer och så gör han samma fel själv.
Rekommenderar därför inte denna bok utan gå direkt på Stagnelius lyrik.
//cm

En skröna som borde ha varningstext på sig
den är för mycket av allting, överlastad och meningslös.
Hade tidigare läst Fröken Smillas känsla för snö av författaren,
var inte särskilt förtjust i den heller
men den var helt ok i jämförelse med detta elände.
//cm

Kom äntligen till Skogskyrkogården
- typiskt nog mellan två möten, stressigt och med huvudet fullt av jobb, jobb -
men det försvann alltihop
Lugn och ro infann sig.
Tankar om livets skönhet
och om det absolut löjliga i döden,
om dofternas styrka där i skogen,
om vindens plötsligt hörbara vara,
om människans enorma förmåga att skapa och förlåta.
Svartklädda män rörde sig kring platserna,
tysta, högtidliga
och jag smög med min kamera
som kändes alldeles för världslig.
//cm

 
av Emilia Fogelklou
Den största kärleksroman på svenska har den kallats
och stor kärlek handlar den förvisso om
men också om människoöden helt utöver det vanliga,
men inte i meningen spännande yttre äventyr
utan om inre resning och resor
om människor, både Arnold och Emilia, som sett, förstått och upplevt annat.
Det bortom. Med Dan Anderssons ord "det är något bortom bergen"
och kanske också om hans längtan "till en vild och evig längtan föddes vi"
en längtan som manifesteras i en strävan som lett långt.
Och så hennes underbara, underfundiga, meningsfyllda språk.
En pärla.
//cm