omnia

Den fantastiske allkonstnären och magiska filosofen
William Blake fascinerades också av Dante.
Här mötet mellan Dante och Beatrice, Vergilius som följt honom
genom helvetet och skärselden dunstar bort.

Ytterligare en bild av Blake,
pilgrimen och hans följeslagar lyfts ned av jätten
till den lägsta nivån i helvetet
där den fallne ängeln Lucifer befinner sig.
Gud skapade själv helvetet genom att störta Lucifer från himlen vid upproret.
Vi har själva, var och en, ondskan inom oss.
Vi måste förstå detta för att kunna förhindra -
så länge vi lägger ondskan utanför oss, hos någon person eller stat eller system
- kan vi inte bekämpa den. Vi bara flyttar runt den.
Nedan en bild - svår att läsa dessvärre - men ändå - som påminnelse!


//cm

Så har jag läst ut denna Fantastiska tegelsten.
En lysande genomgång av Dantes liv, hans samtid, hans samtliga verk
med särskild tonvikt på Den gudomliga komedin - förklaringar och analyser -
samt en historisk översikt av komedins resa genom seklerna.
Allt avfattat på lekande lätt prosa.
Och denna otroliga människa Dante

Han gisslade påvar och kardinaler och furstar
Placerade dem helt sonika i helvetet
Men han hade också ett stort hjärta och följde inte alltid kyrkans fördömelselära
Han slog särskilt mot girigheten och menade att rikedom bara är en källa till ont,
för dem som har den som blir giriga, gnidna och maktfullkomliga: för dem som
inte har och utsätts för girigheten (tänk så bra han passar i dagens debatt om övervinster och bonusar
och bankernas eländes vinster - på vår bekostnad)
Men framför allt för samhället som helhet, där makten heter pengar
och inte visdom, inte kunskap och lärdom.
En av hans "idoler" var förstås Francesco av Assisi,
men också de antika tänkarna, som han naturligtvis inte kunde placera i helvetet
trots att de är hedningar.
En bild på ett möte som aldrig blev av
Dante mötte Beatrice när han var nio, hon gifte sig med en annan och dog mycket ung.
Förmodligen är hon en symbol för kärleken
som Dante också sätter högt - han var säkert en stor förförare!
  
Av en av pre-rafaeliterna Henry Holiday.
//cm

Efter alla usla filmer
Allen gjort i årtionden är denna en Pärla.
Idén om resa i tiden och att det ändå aldrig är bättre än nu !
görs på nytt fräscht sätt.
Skådespelarna är lysande,
särskilt gestaltningarna av de gamla författarna och konstnärerna
så precisa i förhållande till den bild jag gjort mig
Dali, Stein, Toklas, Hemingway, Fitzgeralds, Man Ray
Särskilt Dali

och paret Fitzgerald och Zeldas sorg



Gertrud Stein och hennes snabbt förbiilande "sällskapsdam"
är också lysande. Här med Hemingways figur 

//cm

Lite skoj, men inte mer.
//cm

Såg häromkvällen pjäsen på Stadsteatern.
Trist upplevelse
och synd för den strålande rollprestation av Palme som Philip Zandén gör.
Han liksom Fälldin, Erlander, Bohman m.fl. är utmärkt framställda
även om personligheten bakom gestalten inte framkommer på något sätt
i manus, iscensättning eller det taffliga försöken att framställa en tid.
Snarare har man utgått från nidbilderna av respektive person, tror jag,
men utan att vilja det.
Manuset är tyvärr rena dravlet.
Såsom att landets största problem är att städerskan
fått lägenhet i Rotebro!



//cm

av Philippe Grimbert
Om en otäck hemlighet, om en otäck historia
och ett intressant sätt att berätta
om arvet av detta
som många fortfarande lever med.
Sätt ord på det. Låt oss inte glömma.
Aldrig någonsin.
//cm