Kunskapens träd

skulle vara Linden
lärde jag mig i Rothoffsparken i Eskilstuna häromsistens.
Vi var där i hällande regn,
men lyckades ändå ta oss runt parken
och fann linden på en hedersplats bredvid en rabatt formad som landet
Sverige med landskapsblommor
Och - vilken tur -
vi har en lind i trädgården - men den är införskaffad för den Ljuvliga Doften när den blommar.
Inköpt, hemkörd av mamman i framsätet på bilen som vilken passagerare som helst
och planterad sommaren 2000
vid ena hörnet av huset.
På den andra sidan av huset
finns Flädern
och Flädern med Flädermor skyddar huset mot troll.
Och i Flädern hänger den gröna bägaren med Livets Vatten.
Här en bild från i vårvintras.
image207
//mamman

En av El Grecos bebådelser

image206
Väl igenkänd på färgskalan och de långsmala figurerna.
Ängeln kommer farande på ett moln, med lilja
och närmar sig nästan påträngande Maria.
Men Maria ser ändå blid och oförskräckt ut,
när hon lyfter blicken från boken och hushållsbestyren.
Är det en sax i tygstycket i korgen, tro?
Har hon just tagit en läspaus från sitt broderande, eller stoppande och lagande?
Den vita duvan har en annan placering än vad den brukar ha,
inte ovanifrån kommande
utan mellan Maria och Ängeln.
Guds närvaro, den heliga anden som väl duvan symboliserar, i det gyllene ljuset
på jorden hos Maria.
Fin tanke,
barnets förebud och barnets skydd.
//mamman

Paranoia park

har sonen och mamman just sett
och visst var den annorlunda och spännande berättad,
hade vackra och annorlunda bilder
och ett nog så allvarligt dilemma
men FRUKTANSVÄRT seg.
Långa, långa, låånga scener när huvudpersonen bara går,
eller sitter, eller ligger.
I en duschscen är längden och idéen med längden motiverad,
men den dras ut alldelse för långt och tappar därmed helt bort sig. 
Kan inte rekommenderas!
image205
//mamman

Ådalen

Vi är inte bättre än några andra
och därför vill jag skriva och minnas Ådalen
i detta sammanhang.
Ådalen 14 maj 1931 där ett lika fredligt demonstrationståg gick fram
och besköts av svensk militär.
Fem personer dog, fyra män och en kvinna, under en fredlig demonstration skjutna av svensk militär.

På Gudmundrå kyrkogård, strax utanför Kramfors finns en gravhäll med orden från poeten Erik Blomberg till minne av händelsen.
"Här vilar en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig."image203
image204

I Lunde finns Lenny Clarhälls fantastiska skulptur som minne av händelsen

image202
Foto taget strax innan skotten föll.
Glöm det aldrig!
Och tro inte att det bara händer andra - det kan lika gärna hända här
om vi inte är vaksamma. Kanske inte på samma sätt
 men likväl med den lilla människan som offer.
//mamman

Blodiga söndagen

Novellen av Maxim Gorkij läste jag igår
i Sven Stolpes samling Mästarberättare
image198
och drabbades.
Tidigare har jag läst hans självbiografi i tre delar där särskilt
delen Mina universitet var mycket läsvärd
Gorkij stödde den ryska revolutionen - därför att den förstås skulle befria folket -
och när han såg var landet var på väg - i större förtryck blev han mer och mer kritisk.
Hans son och han själv dog inom ett år, förmodligen mördade.
Blodiga söndagen
handlar om den dag i januari 1905 då en folkmassa
fredligt gick i demonstrationståg för att lämna en missnöjespetition
till tsaren
och blev nedskjutna av soldater som bevakade Vinterpalatset.
Gorkij har i novellen beskrivit den så att säga inifrån folkmassan
med spridda kommentarer, dialoger, kulregn, blod och död. 
Händelsen ledde sedan till den första revolutionen
som sedan följdes av 1917 års. Inte så konstigt att revolutionen inträffade
och inte så konstigt att den fick den förtryckande följd som den fick.
Människor och styrelser kan inte lära om över en natt, det vi är skolade i är vi skolade i.
Är vi uppfödda i förtryck är det förtryck vi känner till.
Själva hade vi Ådalen och turen att det inte ledde till revolution, kanske.
Och jag hoppas att det är historia. Att vi lärt oss och inte gör om.
//mamman
image200
Bild från den blodiga söndagen i Leningrad/Petersburg

Rubens bebådelse

image197
Ovanligt påklätt för att vara Rubens
men så vackra och samtidigt vardagliga uttryck
Ängelns, för det är väl ängeln i orange - man kan ana vingarna - stortå lite böjd!
Inte det minsta änglalikt
Ingen lilja
Men Marias bok är med
//mamman

Alberte och Jakob

image196
av Cora Sandel                                                                                               
Diskuterade vi igår på Bella o Sagotanterna      
Och vi hade helt olika uppfattning.                                                                                        
Men jag tycker att den till stor del handlar om uppror - vilket inte de andra tyckte -     
att den handlar om kön och klass                                                                                        
om inskränkthet i alla dess former - vilket vi var ganska eniga om.                                 
Upproret då? Det är ett tyst, buttert uppror - inga barrikader - och det utövas                       
mot modern, mot vännerna som tycker att hon ska klä upp sig och anstränga sig                   
och mot hela konventionen - men mycket tyst.
Boken är lysande - berättelsen, det poetiska språket som hela tiden går i en stegrande förväntan
och dessutom smått rolig i de träffande beskrivningarna av mänskligt beteende. 
//mamman

Tankar en sen onsdagskväll

Jag ligger här i sängen och funderar lite. Jag funderar på tack-varsågod fenomenet.

Jag har börjat säga "var som en ko" igen. Men kan man verkligen säga det fortfarande och komma undan med det? Det var ganska länge sedan man använde det eller snarare JAG använde det.

Nu kanske du är lost. "Va fan pratar han om?" Tänker du och rynkar på näsan.

Jo jag pratar naturligtvis om problematiken som uppstår när någon säger tack för någon småsak.

Som ett exempel tänk er att ni sitter och äter mat med några bekanta, de är inte helt okända människor för dig men du känner dem heller inte jättebra. Pernilla bredvid dig ber dig skicka sylten, du gör detta och som reaktion säger Pernilla "tack". Sitter man inte alltid och våndas över vad man ska svara då? Varsågod känns ju lite fel eftersom det snarare passar in om det verkligen är något stort man har gjort. Det var så lite så känns lite drygt, man hänger sig liksom kvar vid vad man gjorde och tycker i själva verket att det var något att tala om.

Att säga var som en ko har då varit en bra lösning, man skämtar bort det lite snyggt, även om man känner sig som sju år igen.

Oftast blir det dock bara att man mumlar något i förbifarten.

Bara lite tankar så här en onsdagskväll.

//erik

Avhållsamhet

Jag kan ha svårt att hålla i mina pengar. Jag är den förste att erkänna det. Men jag kan även vara riktigt vass på det. Som idag.

Eftersom ingen var hemma fick jag fixa i ordning något att äta själv. Efter en snabb blick i frysen bestämde jag mig för korv, korv med bröd, gamla hederliga korvar med bröd.

Men eftersom det inte fanns bröd att lägga korven i fick jag bege mig mot närmaste mataffär. Så efter att ha hämtat brödet och vara på väg mot kassan upptäckte jag ketchup och senap hyllan. Jag hade en hundring och en massa småmynt på mig och jag visste att mynten bara skulle räcka till brödet. Länge stod jag och frestades att använda hundringen, som jag visste skulle  gå åt på en massa småsaker om jag började förbruka den. Jag visste att vi bara hade chili sauce hemma och bara vanlig senap. Och svårare blev det att inte använda hundringen då jag såg att de hade Johnnys senap, som för övrigt är den enda senapen som bör ätas i vårt avlånga land.

Jag gick både en och två gånger fram och tillbaka mellan kassan och ketchup-senap hyllan, ambivalent som en gris.

Men till slut orkade jag stå emot frestelsen och betalade och gick hem med mitt korvbröd.

Ibland är man för jäkla bra.

//erik


Bebådelsen som frid

i allt elände behövs nu
image195
Denna i rörande rörlighet
av Champaigne
är så rar
och så verklig i all sin upphöjdhet.
Se bara ängelns nakna fot

Den förlorade sonen igen

image194
Till fosterlandets fallna söner
heter statyn
Konstnär Teodor Lundberg
Se så oförstörd, så ståtlig, till helt nyss hela livet framför sig - och nu, borta.
Och hur många av dessa fallna söner har inte Amerika
och då menar jag inte bara dem som fallit i deras olika krig.
Eller de som faller i Palestina, Irak, Tibet och i alla andra
Helt Onödiga sammanhang.
Och jag undrar - Uppmuntras vi inte till detta?
I filmer, nyheter o.s.v. Är det inte ett frosseri i våldsam olycka?
Och vi verkar vilja ha det?!
Eller?
//mamman
och Irak

Before the devil knows you´r dead

image193
Såg denna film igår
Bra, bortsett från omotiverat frossande i kvinnlig kropp -särskilt bröst
(särskilt fånigt i dubbelmoralens förlovade land)
Men annars -
lysande skådespel av Hoffman och Hawke,
överraskande och skickligt berättat,
filmbilderna vackra och passande. liksom ljus och färg
Och historien, ja, sensmoralen,
ta hand om barnen. Ett oälskat barn i en fullvuxen mans kropp kan vara ödesdigert.
Också en film om svek, flerdubbla sådana
och filmens bestående fråga - undring blir
Kan vi leva utan att svika?
Det stora kan vi kanske undvika men alla dagliga småsvek? Vet vi ens om dem?
//mamman


Vid Armémuseet - den förlorade sonen

image191
Kvinnan är Sverige
och mannen vid hennes fötter en av de förlorade sönerna
Det är bara sorg och elände
hans hand som fortfarande håller svärdet är värnlös
och ännu varm
Hon ser på honom som om hon just upptäckt var det leder att ge sig ut i strid
- förlust.
Lär vi oss någonsin något av vår historia?
// mamman

Så glömde människorna att Alla gudomligheter bor i människans bröst

Skriver Blake, den käre Blake
och påminner oss genom århundradena om vår gudomliga gnista
Och vi behöver påminnas,
gärna förfaller vi till titanernas ondska
och glömmer att vi också har gudens gnista i oss
Vi är mycket, mycket större
än många av dagens löpsedlar ger vid handen
- våld, svek, missunsamhet, girighet -
är inte vår natur
Det är dit vi kommer när vi inte lyssnar till vår längtan och lever med den
utan istället försöker fylla den med allt möjligt som leder oss längre in i tomhet.
Schlagers och kändisbubblan är väl ett utmärkt exempel!
Har du glömt att i Dig bor Alla gudomligheter?
//mamman

Trött, trött, trött

image189
på denna schlagerhysteri
upphaussat, sexualiserat,
icke-synkroniserat, samma som alltid
och med trista, långsamma lustigkurrar - pirater?
Illustrerat av Albert Moores Dreamers
Var är den nya spännande musiken?
//mamman

Albanis bebådelse

image188
Se så himmelskt
Se sådant äverlämnande
Och himlakören
Och en kritvit linja
Och änglarna
Och självaste Gud
Och vi, vi sveps med, in i bilden
till överlämnandet - se Marias händer
Som hennes egna i Michelangelos Pieta
//mamman

Vad händer egentligen i Tibet?

Korta notiser om Dalai Lama
men i övrigt ingenting om vad som händer efter demonstrationerna.
image187Ingen tror väl att något har blivit bättre, snarare sämre, men världen har tystnat. Är det för att vi är så angelägna om sportlekarna?
Eller är det av omsorg om Kinas befolkning i katastrofen?
Eller?
//mamman

Besvärja kylan

går det?
ungefär som en regndans?
Vi kan inte ha det så här kallt,
det går inte att sätta potatis, eller frön,
sommarblommorna får stå inne och vänta på väder
och allt annat som skulle vara ute är nu inne.
Mamman besvärjer med en överdådig bild
av Sir Alma Tadema
image186
Så varmt, lättjefullt och njutningsfullt!
//mamman

Bebådelse i kylan

Kallt är det - i sköna maj!
En bebådelse värmer
Av Fra Angelico igen!
image185
Stilren, enkel och magiskt
Maria står på knä på pallen,
och bugar lätt för Ängeln och tycks säga:
Ja, ske det som ska ske
Hon är inte underdånig, utan mer av stolt överlämnande,
hon vet sitt värde. Och ett barn var det kanske ändå dags för -
bra att barnets ängel är här.
Boken har hon med sig
men liljan saknas - istället finns en betraktare
som nyfiket och tvivlande undrar hur detta ska gå!
Fin bild
//mamman

Mirakel

Idag på jobbarbetet kom vi att tala om mirakel,
apropå att en av mötesdeltagarna är höggravid.
Är det inte det största miraklet?
Ett barns födelse, ett nytt liv
och de fungerar redan från början
små naglar på alla fingrar, två små öron och söta små fötter
och outgrundliga blickar - var kommer de egentligen ifrån? 
Och då menar jag inte själva befruktning och växt hos kvinnan,
utan själen, var kommer den ifrån?
Sara Lidman skrev att barnens själar hänger i träden och väntar

Ett annat mirakel är väl kärleken
Eller vad tycker du?           
image184 
//mamman

Och efter detta - bebådelsen

image183
Den här mycket vackra av Fra Filippo Lippi
Har två donatorer knäböjandes i ena hörnet,
förmodligen har de betalt konstnären bra för att delta i detta heliga sammanhang.
Men vi kan bortse från det
och bara njuta av Marias fridfulla och stilla ansiktsuttryck,
hennes hoppetblå klänning svept runt henne i vilsamma veck
och hennes huvudduk konstfullt buret med slöja (?).
Ängeln, med svarta vingar! knäböjer underdånigt
och överräcker symbolen för sitt budskap och för Marias renhet
medan duvan lite avlägset cirklande, men ändå med i bild.
Undrar just vad det är för staty i bakgrunden?
//mamman

Äckligt

Vissa saker äcklar mig riktigt ordentligt. Kackerlackor till exempel, små och äckliga som fan.

En annan sak är små barn, barn i åldrarna 6 till 12 som springer runt med dyra märkeskläder. Det är inte så att jag har något emot märkeskläder, eller barn för den delen. Egentligen äcklas jag inte av just de här barnen snarare deras föräldrar. Hur tusan kan man köpa märkeskläder åt sitt 10åriga barn? Va tänker dom med? Är det status när ens unge springer runt med 96 byxor?

Jag såg en sådan unge nyligen. Han korsade min väg i centrumet där jag bor, han var tillsammans med några kompisar. Ingen hade några märkeskläder som jag kunde se förutom han. 

Man kan ju förstå om barnet hade fått byxorna av någon halvknäpp farbror eller något sånt, men kan detta verkligen vara fallet med alla ungar som springer runt med märkeskläder? De blir bara fler och fler.

Curlingföräldrar. Äckligt.

//erik 


Två tredjedelar av mina syskon

Jag är yngre än alla mina syskon. Jag har tre, en som är typ femton år äldre än mig och så två andra som är tre och fem år äldre än mig. De två som är i mellanåldern festar med varandra, kul för dem, jag får inte vara med. Whatever, jag tror att de har råkat snubbla in på stureplan, köpt villa på östermalm och börjat åka på utflykter med golfklubben, eller så har de bara blivit knäppa.

image182

LIKÖR!?

//erik

Schamposorter i massor!

Finns det någon gräns egentligen? Kan man inte göra schampo av precis vad som helst? I alla sorters form!?
Såg häromdan att min mor hade inhandlat en som det stod youghurt (stavning på det, någon?) på, youghurt, hur kan man göra schampo av youghurt egentligen? Det doftar ju ingenting, det smakar heller inget speciellt men ändå, vill man inte bara kasta sig över youghurt-schampo flaskan och bara smeta in håret tills det knappt går att smeta ur?

Här är förövrig en annan favorit:
image181

TÄNK ER HUR GLÄNSIGT DET MÅSTE VARA!!!!

Det är ett faktum, schampo företagen är elaka och sadistiska männsiskor som verkligen kan det här med att sälja, för visst fan vill jag att mitt hår ska glänsa rosa, pärlglänsa!

//erik

Polisens roll!

Man vet inte riktigt vad polisen håller på med, när man är ensam och behöver hjälp så finns de aldrig till hands men när det kommer till att slåss mot ungdomar finns det massor av dem. Fick i alla fall reda på vad polisen gör för någon vecka sedan tack vare en stor och fin skylt.
image180

Är det inte en riktigt rolig "skylt". Man tänker sig att någon högt uppsatt polis någonstans känner sig ledsen eftersom "alla är på oss poliser hela tiden". Ne gubbar vi tar och sätter upp en skylt om vad vi faktiskt gör! VI INFORMERAR


BLOGGHYSTERI

Har nu varit inaktiv en längre tid och därför kommer här ett antal inlägg!

Bella och Sagotanterna

är vår intressanta, inspirerande, idégivande och kreativa
bokcirkel,
sist diskuterade vi Kafka på stranden
vår häftigaste diskussion hittills
Tidigare har vi haft bra diskussioner
kring Kehmiris Montecore
och Fredrikssons Simon och ekarna
men denna var, som sagt, bäst.
Helt plötsligt blev boken, temat
begripligt - i alla fall till större del än det varit innan. Men vi hade olika opinions - förstås.
Sökande och hanterande av identiteter -identitet
Minnet som levandegörare också kollektivt
Mm
image179
A difference of opinion. Sir Alma Tadema

Guldkompassen

Usel film
Började bra - Nicole Kidman strålande och idén med kompassen och varje persons daimon -
men sedan?...
I övrigt trista och oinspirerade skådisar,
uselt manus och särskilt dialogen som fullständigt tog livet av sig själv.
Den når inte ens upp till en stjärna.
image178
//mamman

Äpplet II

image177

Detta är Hesperidernas trädgård av Leighton
Ser man noga efter hittar man de gyllene äpplena i trädet
och en (eller möjligen två) stor, fredlig orm som slingrar sig runt de behagfullt tillbakalutande Hesperiderna

Hesperiderna är döttrar till Nyx, Nattens gudinna och Atlas, världsupphållaren (det finns också andra berättelser om deras ursprung liksom om deras antal, sju, fyra eller 3). Deras namn är Aegle, Erythia, Vesta och Arethusa och de har som uppgift att vakta de gyllene äpplena i trädgården "i den yttersta västern" (vilket idag sägs vara vid atlantkusten väster om Atlasbergen i Marocko). De gyllene äpplena har Hera fått i bröllopsgåva när hon gifte sig med Zeus av Gaia, moder jord. En viss tid har Hesperiderna hjälp med att vakta äpplena av draken Ladon som kanske i bilden blivit ormen. En av Herakles uppgifter var att döda draken och få fatt i äpplena.
Kopplingen mellan Hesperidernas äpplen och den förbjudna frukt - äpplet - som Eva och Adam åt av är väl mer än en tillfällighet och drakar framställs stundom som ormlika.
 Så - är meningen att vi ska förskräckas och akta oss för ormen? För kunskap? För äpplet?
Samtidigt är Leightons bild ljuv, avspänd och lustfylld, allt annat än mörk.
//mamman


Sömnlös i Seattle

Såg filmen i helgen.
Inte fantastisk som jag såg i några recensioner
men ändå..
Jag gillar både Tom Hanks och Meg Ryan
och temat kring ödet och betydelsen av tecken
är riktigt roligt
samtidigt som jag faktiskt satte igång att fundera över detta med det förutbestämda.
Tyckte också att den ömsesidiga driften med kvinnan och mannens
 olika preferenser var riktigt bra - ALLA kvinnors tårar över romantisk film och
ALLA mäns över hjältemod. Skoj!
image176
//mamman

Ödet

Talade i helgen med min kära om ödet
och om gud
och om människans fria vilja.
Detta kom sig av en film "Sömnlös i Seattle" som gick på TV
och helgens Spanare i P1
Diskussionen handlade om hur mycket som kan vara förutbestämt av våra liv,
eller om det inte är något
Om allt är tillfällighet och slump.
Men tillvaron i sig är inte på något vis slumpmässig
utan hänger samman i fint ordnade system -
från det minsta till det största.
Men orättvisa, olycka och våld drabbar ofta utan urskiljning. Slumpmässigt?
Om man delar upp eländet i orsakat av människan - ondska - och icke-orsakat av människan - naturkatastrofer
kanske det blir enklare. Men med de otäcka katastrofer vi haft så tätt på den senaste tiden - Burma och Kina -
kanske de också orsakas av människans osunda hantering av miljön.
En ond handling av en människa får mängder av följder som i sin tur får ännu mer att hända i negativ riktning
till dess någon börjar försöka stoppa den.
Den som orsakade ursprungshandlingen drabbas också av detta mönster, antingen som en ond handling eller som en förlåtande och förbättrande handling - om man lyckats vända handlingskedjan - och då tror jag att samvetets ångest blir övermäktigt och kanske förintande. Skador i systemet kan inte göras ogjort
//mamman 

En bebådelse som katarsis




image175
behöver vi nu.
Det här är Le Suerus
och denna lätta, flygande, flyktiga ängel
med pekfingret pekandes upp mot gud
är väl precis.
Liljan förstås - av samma sort som jag nu har fyra stycken i en vas framför mig här -
Maria underdånig och mitt i läsandet - boken -
Ljuset som strålar in - dock ganska fyrkantigt -
och ängeln har en skugga!
Märkligt!
//mamman

Myggor och tigrar

Äntligen kom jag igenom den,
Maja Lundgrens omtalade dagboksroman Myggor och tigrar.
Eller kom igenom - de sista sidorna läste jag ganska översiktligt.
Jag tröttnade helt enkelt.
Trots ibland briljanta formuleringar blev det lite mycket av span på balkongen.
image174
Jag kan inte uppbåda något intresse för skvaller,
varken när det gäller den svenska kulturdammen
eller kring camorran i Neapel.
Intressant skulle det däremot varit om motiven undersökts,
eller kanske mönstren.
I den heta debatten kring boken fanns det några avvikande
och stödjande röster för boken som gjorde mig intresserad.
De handlade om identitet, kön och språk bland annat.
Och jag skulle säga att denna boks tema
är ett sorts motstånd, att våga gå sin egen väg kanske,
trots stora svårigheter.
Att författaren lämnar ut namn blev hon hårt angripen för,
men vad ska man då säga om den lille Norén?
//mamman 

Mellan hägg och syren

d.v.s.
Nu
är
Hänryckningens tid
I Skärholmens grottiga tunnelbanestation
för några år sedan
kom en luggsliten man, skäggig och trasig med slocknad gnista men ändå med en flammande glimt i ögonen, fram till mig och sa:
Vet fröken, nu är Hänryckningens tid - nu mellan hägg och syren.

Men hänryckning?
Ljuvt, lustfylld, exstatiskt, magiskt
eller?
image173
First kiss - Bouguereau
- hänryckt om något!
//mamman

En ny bebådelse

image171
Se så luftig
och lätt
och full av rörelse och liv!
Liljan i fokus
så mycket att Maria också fäster sin uppmärksamhet på den
Hon lägger undan boken hon läste - visdom-
och bryr sig inte om korgen med tvätt - huslighet (?).
Men gud är med
bland alla puttis
och bebådelsens ängel -
alla fokuserade på Maria
Vackert!
//mamman

Och snart är det Hänryckningens tid

mellan hägg och syren
Det får vi inte glömma!
Liksom vi inte får glömma att hänföra oss däremellan!image170
Tjuvstart - förra årets bild - från Rottneros park
//mamman

Bouguereaus bebådelse

image166
Sällsynt vacker och vardaglig
Liljan i ängelns hand. Ängeln som kommer till Maria på ett moln - inte i ljus
Rosenbusken, med törnen förstås, i lerkrukan, spinnrocken, mattan som kunde finnas i var mans hem och ämbaret i korg
gör scenen så ordinär, så enkel och vanlig.
Samtidigt som ängelns uppträdane är upphöjt frånvänt och mycket andligt
Maria bortvänd och inte alls medveten om att där är ett sändebud
hos henne.
Mycket innehållsrik och inspirerande tycker
//mamman

Vad tyckte du om min skapelse?

Apropå det vackra livet
Hörde idag under valborgsmässofirandet,
att prästen i sin betraktelse mellan körsjungandet - Vintern rasat ut, Sköna maj och Vårbön bl.a. -
tala om mannen som när han dog
funderade på vad Guds första fråga skulle vara
när han kom till himmelen
och blev förvånad när frågan var:
Vad tyckte du om min skapelse?
Är det inte förunderligt? Och inte bara alla krumelurerna i örat
Är det inte ständiga mirakel? Hur tillvaron föds på nytt. Varje barn som föds
och växer upp i takt med sig själv
Och kärleken
Vilka mirakel!
//mamman
image168

En hjälpande hand

I dag på tunnelbanan på väg från invigning vid KTH
till Medborgarplatsen
satt över gången en kvinna med asiatiskt ursprung
hon hade stora problem med en stor papperskasse
som gått sönder - hur skulle hon få med den med alla grejer när hon skulle av?
Mitt emot henne satt en yngre man med svenskt - nordiskt ursprung -
i arbetarkläder, stubbat ljust hår och ganska biffig och bister
Rätt som det är när kvinnan försöker få till kassen
halar mannen ur byxorna upp en rulle maskeringstejp
måttar upp en lång bit, river av och lämnar över till kvinnan
Fortfarande bister men med hjärta
Solen,eller var det en ljusbländande ängel, lyste till extra
Jag blev alldeles varm och kände tårsved
Tänk så vackert livet är
//mamman

RSS 2.0