omnia

Birgitta Holm är en enastående biograf
och en enastående föreläsare.
Lyssnade på henne på bokmässan i år
då hon brann i en föreläsning om Sara Lidman -
vilken hon ju också har skrivit en lysande biografi om.
Biografin om Victoria Benedictsson är mer undflyende,
inte lika brinnande och engagerande,
vilket förmodligen beror på det undflyende i VB´s person
- åtminstone är det så jag uppfattar henne.
Hon kämpar med sitt skrivande i denna lilla håla,
med ett barn och halvvuxna styvbarn
samt en alltför gammal man
och drabbas av en passion
som hon inte kan hantera - vem kan det?
//cm

Aldous Huxleys framtidsskildring är riktigt otäck,
dels därför att människorna är så ovetande lyckliga
och dels därför att mycket i skildringen påminner om
den dag som idag är,
med bedövningsmedel, inte i form av tabletter, men med media
som ger samma effekt.
Men - vad är det för fel på att vara lycklig då?
Ja, kanske det är dit vi strävar - totalt lyckobedövat sinne
Är det den bästa av världar?
//cm

Den var inte bara oidentifierad
utan också obefintlig,
men annars var Botaniska trädgården fin
i förberedelse för höst.

Även om största delen ägnades den
Roliga Bokmässan vid besöket.

Tung bokkasse var ett av resultaten
vid hemkomsten,
som vanligt.
//mamman

 Så läste jag den ändå
trots att jag efter Den vidunderliga kärlekens historia bestämt mig
för att denna författare inte är något för mig.
Och i de delar som handlar om den yngre Kunzelman, varannat kapitel tror jag,
kvarstår mitt omdöme - dravel - svulstigt, vulgärt, smutssexfixerat
Men i den del som handlar om äldre Kunzelman
är jag betydligt mer positiv,
där finns en livshistoria, intressanta inslag om konst och konstförfalskning
- även om själva konstnärskunnandet är ganska ytligt -
och framförallt ett resonemang om sant och falskt, eller kanske mer om sant och kopia
och därmed om originalitet.
Och för att vara helt ärlig så finns denna tråd också hos den yngre K,
men där försvinner den i slamset.
Intressanat och se vilken väg han nu går, Vallgren,
det slamsiga eller det intressanta
//mamman

Andra läsningen inom ganska kort tid - två år -
gav ett helt annat intryck än första gången.
Första gången var fokus på denna stackars
likgiltiga överkörda och hanterade man.
Andra gången på hans våldsamma handling, frånvaron
av algerier i Algeriet och berättelsens bakvända slut.
Döms han för att han inte grät på mammans begravning?
Han har faktiskt mördat. Han stödjer misshandlaren.
Tar inte parti för den svaga på något sätt, men inte för sig själv heller.
Han är en främling i tillvaron, men också i Algeriet.
Han lever sitt liv som om det inte angick honom.
Boken gjorde mig nyfiken på mer Camus.
//mamman 

London eye och Themsen



Det maffiga parlamentet



Rodins Borgarna i parlamentsparken



Tate



Och enorma Tate Modern



Trafalgar square och Nelson...är det väl?



Ett av alla minnen från andra världskriget på The Milbank



Och - den största upplevelsen - Westminster Abbey.
I förgrunden S:t Margarets kyrka med blå (!) klocka
//mamman

L. Gardner berättar i denna bok
den för oss nu, i vår tid, helt osannolika historien om
en Maria Magdalena med helt andra perspektiv och vinklar
än den vi får lära oss med modersmjölken.
Och vad vet vi?
Den kan vara lika sann som någon annan,
åtminstone delar av den.
Framförallt sätter boken fingret på just detta -
den som berättar hisorien - historieskrivaren -
är den som bestämmer hur historien blev.
Det kan lika gärna vara precis tvärtom.
Som att Jesus och Maria Magdalena var gifta, fick barn,
som fick barn, som fick barn osv osv
//mämman

tror jag byggnaden heter,
där denna härliga installation/konstverk/staty? finns
Det är mängder med fotsteg eller kanske fotspår
på den höga väggen
när man just tagit sig upp via rulltrappan från Klarabergsviadukten.
En del står still. och andra är i rörelse
Några går tätt ihop med varandra och några är mera ensliga
Det är både små och stora fötter, barn, tonåringar och vuxna
men alla är på väg. Framåt
// mamman 

Och boken då?
Den var mycket bra
Berättad ur kvinnan -portvaktens - perspektiv
och innehöll precis som filmen en ganska enkel historia
om några möten mellan människor som kanske inte möts så ofta
men när det sker
uppenbarar livet sig och hur fantastiskt det är
Boken handlade också om yta och innehåll
och om att mycket få människor är vad de ser ut att vara
och vore det inte idé att börja släppa denna fixering vid utsidan som vi lider så svårt under nu
Och faktiskt gjort i ett par decennier nu?
// mamman

Såg ikväll Igelkotten
den underbara filmen som bygger på boken Igelkottens elegans.
Och det var en elegant film
perspektivet var bytt från kvinnan till flickan
och det gjorde på ett sätt en helt ny berättelse
trots att boken var väl igenkänd
med personer, miljöer och anda.
Lycklig, varm och lustfylld gjorde filmen mig,
även om jag kanske inte är en ny människa
(det blir jag av tai-chin och Medvetandegörande av kroppen)
//mamman

Hade medlemskväll ikväll.
Såg och lyssnade på Härskarkonsten -
Karl Johan, dvs Bernadotte, Napoleon och Alexander -
ganska mycket historia och lite konst.
Kanske oklara kopplingar också, förutom att de var samtida
Nej ingen lysande utställning
Men däremot,
Vårens Lust och Last
fanns också med i programmet.
Bl.a. talade Carina Burman - som kunnig på 1700-talet -
om Amor och Phsyke, Kjellgren, upplysningen och sensualism
i en skön blandning
som fördjupade, breddade och inspirerade.

och det gjorde hon framför Sergels ljuva staty av just Amor och Phsyke.
Se hennes vilja att få honom att stanna
och hans både hållande och bortstötande
just när han ska lyfta.
//mamman

Den lysande skildringen av ett fall,
smygande, omärkligt vänder vinden
och vad blir kvar?
Människorna är blinda,
fortsätter i gamla spår, fastlåsta i systemet
vars och ens liksom gruppens.
Ett lysande fall.
//mamman

En av Sture Collins underbara gubbstatyer
vid Hornsgatspuckeln mitt emot Mariatorget
Vi sitter alla i samma båt,
oavsett fokus.
//mamman 

av A Coelho Ahndoril
om Mäster Palm
är en poetiskt ihoptråcklad säkert möjlig
historia om Mästers väg,
från eländig barndom till upplysning
Själva förvandlingen är dock svår att greppa och på det hela taget
når historien mig inte alls.
//mamman

Av Agneta Pleijel
Har säkert en verklighetsbakgrund
och mycket elände är det i barnafödandets värsta
men det hjälper inte.
Tråkig och enahanda, lätt att läsa men stannar inte kvar.
//mamman

Herta Mullers Hjärtdjur
var förstås djupt gripande och otäck,
om förföljelse, ond bråd död, smygande
och tecken. Tecken för att veta och
för att skydda och för att förmedla
och människan är i stånd till mycket.
Under vilka förhållanden?
När skulle jag?
Om det handlade om mina barn? Ja
Mitt liv? Inte lika säkert
//mamman 

Fatburens vackra entré
Som en gång i höstas hade besök av ett filmteam
som försökte få ett gäng med änder och ankor att ta sig igenom svängdörren!
Och det gick
//mamman