omnia

av Philippe Grimbert
Om en otäck hemlighet, om en otäck historia
och ett intressant sätt att berätta
om arvet av detta
som många fortfarande lever med.
Sätt ord på det. Låt oss inte glömma.
Aldrig någonsin.
//cm

 En fantastisk LYSANDE berättelse
En saga i verkligheten
eller verkligheten i sagan.
Historien om mannen som kommer till Akbar den stores hov
för att söka sina rötter
och som i sin tur är kopplad till den italienska renässansens alla huvudfigurer
och händelser
berättar också om identitet, om allas vår personliga historia
och om det underbara, sköna, lustfyllda livet.
Akbars längtan och lust till livet syns väl i bilden.


De tre vännerna sedan pojkåren, varav en är Machiavelli,
försöker livet igenom och drömmer framgångar som aldrig kommer

och så ytterligare ett viktigt element - skönheten -
Förtrollerskans svartögdhet kan ingen man stå emot
inte efter Simonetta Vespucci, släkting till en av pojkarna,
och väl anlitad modell, här för Botticelli som förstås också är med i boken!

//cm

 av Almqvist är trots sin tafatthet 
och skandalskriveriroman ändå intressant att läsa.
Det är klart att det slutar lyckligt
men där är magi och skattkista och förvecklingar,
och gubben är inte bara senil och flickan är inte bara vän
utan där är djup och bottnar likväl
och stockholmsskildringarna är mycket underhållande.
Den ingående beskrivningen av Katarina kyrkogård t.ex.
Almqvist måste ha gått där, varit där
och jag kan gå dit och vara där i fotspåren - kanske.
//cm

 av nobelpristagaren VS Naipaul.
Mycket, mycket intressant om Naipauls resa
genom Iran, Pakistan, Malaysia och Indonesien under sex månader
i slutet på 70-talet. Alltså innan all fundamentalism, terrorismanklagelser o.s.v.
Han beskriver en begynnande fundamentalistisk rörelse och delvis dess bakgrund.
Men långtråkig tyvärr
//cm

 Omläsning av Orhan Pamuks
pärla om identitet, rolltagande och vår förmåga att 
se oss själva i andra. Reta sig på felen som man själv har osv
Och här är den italienske ynglingen och Hodja dessutom lika
Utmärkt litteratur
//cm

 noveller av Sveriges bäste skådis.
Han är också en utmärkt novellist.
Även om denna inte är lika bra som hans första.
Den förra var vassare, mer överraskande.
Den här handlar om olika skämmiga situationer mest,
om att göra bort sig på ett totalt sätt. Förutom en som är en oklar surrealistisk historia om ett rum.
Annars har jag svårt för novellsamlingar.
Blandar lätt ihop de olika texterna.
Och det är väl det som är tanken med novellen - att läsa en i taget.
Tips för Den perfekte vännen.
//cm

 Stor besvikelse, Kerstin Ekman
Det handlar inte alls om någon bransch,
allra minst förlags- eller författarbranschen.
Inte heller om någon storslagen final
utan om två kvinnor som på ett oförklarligt sätt
kopplas ihop av författaren.
En bög och en spelman och en styvson på sniskan,
vilka kanske är tänkta att förklara saker och ting
men som inte gör det.
Trist
//cm
och på lika oförklarligt sätt separeras

 Ian McEwans bok hade en god idé.
En man som levt sitt liv ytligt,
fått ett nobelpris - men nog av misstag,
bytt fruar som sysselsättning.
Kunde blivit riktigt intressant,
men tappade bort sig vid nordpolen i kissnödighet och för mycket kläder.
Tråkig
//cm 

 Andra läsningen på ganska kort tid.
Tyckte att jag mindes den, men började läsa igen i alla fall.
Varför? Det är en sådan njutning! Språket. Bilderna. Dofterna.
Fantasierna som Gregorius hänger sig åt. Alla dessa liknelser. När Gregorius ser sitt gammelmansansikte i spegeln och liknar sig vid en vissen blomma som trädgårdsmästaren snart skall ta.
Och den inkännande och helt autentiska - verkar det som - skildringen av att bli gammal -
vilket är märkvärdigt eftersom Ohlsson väl ännu får betraktas som ung i förhållande till G -
och sist men inte minst, Gregorius förhållande till Gud. Guds knackande och signalerande.
och med gudsförhållandet hans livsfilosofi som jag gärna gör till min.
och hur Doktor Glas blir en obehaglig slem typ.
och slutligen hur lätt det är att ta ställning, att fastna i ett perspektiv.
//cm

 Efter Doktor Glas och den Fantastiska Gregorius
var det en ganska tam upplevelse att läsa denna.
Men H C Andersens Skuggan är uppenbarligen en nyckel - kanske.
Vi kom fram till att Revinger i Ekmans bok
är skuggan.
Skuggan av Gregorius i Doktor Glas
och skuggan av Doktor Glas i Gregorius.
Den du inte känner är möjlig att demonisera - och det gör vi väl.
I det lilla som i det stora.
I familjegrälet liksom i konflikter mellan folk.
//cm

Är mycket, mycket förtjust i Stagnelius texter
och efter att ha läst Häggs bok förstår jag delvis varför.
Stagnelius var starkt inspirerad av den gnostiska världen
och en mystiker och filosof.
Vilket förstås ger dessa magiska självlysande dikter. Dikter som också i en högre mening
vill säga något om människan och hennes livsvillkor.
Fast han är en pessimist, vilket inte är konstigt med det liv han verkade leva.
Och dog ung.
Även om man inte ver så mycket om hans liv är det
ändå intressant att få veta det som finns.
Synd bara att Hägg är en sådan usel tendentiös författare.
Han klagar på tidigare biografer och så gör han samma fel själv.
Rekommenderar därför inte denna bok utan gå direkt på Stagnelius lyrik.
//cm

En skröna som borde ha varningstext på sig
den är för mycket av allting, överlastad och meningslös.
Hade tidigare läst Fröken Smillas känsla för snö av författaren,
var inte särskilt förtjust i den heller
men den var helt ok i jämförelse med detta elände.
//cm

 
av Emilia Fogelklou
Den största kärleksroman på svenska har den kallats
och stor kärlek handlar den förvisso om
men också om människoöden helt utöver det vanliga,
men inte i meningen spännande yttre äventyr
utan om inre resning och resor
om människor, både Arnold och Emilia, som sett, förstått och upplevt annat.
Det bortom. Med Dan Anderssons ord "det är något bortom bergen"
och kanske också om hans längtan "till en vild och evig längtan föddes vi"
en längtan som manifesteras i en strävan som lett långt.
Och så hennes underbara, underfundiga, meningsfyllda språk.
En pärla.
//cm

Den käre Pamuk
detta är hans första bok -
och det kanske märks, den är lite väl långrandig i meningslösa beskrivningar om vardaglighete -
men vad författaren cirklar runt och det som också är behållningen
är ändå detta liv! Vad vi gör av det. Hur vi lever det. Det vi tagit vara på när slutet är där.
Detta i en släkthistoria med tre nedslag, 1907, 1937-1939 och 1970,
farfar, far och son i ett Turkiet med omvälvningar både inom och utanför gränserna.
Dessa är inte helt uppenbara men blir därför desto trovärdigare.
Resonemangenom vad var och en gör av sitt liv handlar förstås om familj
och arbete men också om politik och livsåskådning.
Han är ändå en lysande författare, som på det stora hela bara blir bättre och bättre
- Oskuldens museum hade kanske några slängar av det långrandiga, men jag förlåter honom -
och han är mycket väl värd sitt nobelpris.
Och så är han snygg!

//cm

Vilken skillnad det var att läsa denna roman den andra gången
efter att ha läst Gregorius emellan.
Nu var Gregorius en person,
istället för att vara en ful gammal man - en yta -
så kunda jag se honom. Det var väl det B Ohlson gjorde.
Romanen blev dubbelbottnad på ett helt annat sätt -
t.ex. kring kvinnans ställning i förhållande till mannen, Söderberg tar visserligen
ställning mot mannens "äktenskapliga rättigheter" men det verkar gälla endast den
unga, rodnande vackra överklasskvinnan, inte pigor och inte äldre.
Och inte bildade kvinnor - dumma vackra spån är vad som gäller.
Doktor Glas synes också mycket beskriva sig själv i Gregorius
och hur mycket av Söderberg kan inte tänkas finnas där.
Denna bok ska nu behandlas på bokcirkel - vilket ska bli mycket roligt, det finns mycket att tala om.
//cm 

 Enquist berättelse från tiden då
socialdemokratins agitation spreds över landet, om det
ibland mycket brutala motståndet och om en tystnad
som är ändock har ett innehåll och en strävhet
mellan nära som är svår att förstå.
Enquist nu välkända sätt att skriva är njutbart och
skapar direkt kontakt med berättelsen,
särskilt detta att själv vara del i boken och på något sätt på så vis öppnar dörrar.
//cm   

Beskrivning över Efteråt, Före mötet mellan dem
och så brytningen, baserat på gediget och redovisat källmaterial.
Konflikten rörde sig huvudsakligen kring
libidot som Freud menade var sexuell
medan Jung hade andra förklaringar.
Jung använde sig mycket av mytologin, symboler och alkemi
för att förklara människans driv.
Han är därför betydligt mer intressant
i mina ögon.
//cm 

 av förra årets nobelpristagare.
En intressant sammansatt historia
men jag hittar inte riktigt poängen.
Kärlekshistorien mellan Tant Julia - som hela tiden kallas så -
och hennes unge - 14 år yngre - släkting författaren löper parallellt
med olika allt blodigare radioföljetonger som produceras
av en udda figur i kärlekshistorien.
Radioföljetongerna är olika men blir allteftersom alltmer sammanblandade
med varandra. Lite meningslös känns den allt.
I alla fall ännu så länge, imorgon är det bokcirkel om den och då kanske saker och ting klarnar.
//cm

Ola Wikanders utmärkta bok
Lärd och lärorik om språket, språken, språkets ord och ljud
blandat med myter, gudar och nutida frågeställningar.
Lagom långa texter som ger nya perspektiv på
de mest skilda områden med språket som nav.
Intressant och lätt.
//cm

 En bok - en hel värld.
Läste den när jag var ung och är nu oerhört glad
att jag gjorde det och att jag nu läst om den.
Det är en annan bok nu.
Tyckte så mycket om den då, passionen och personerna - framförallt Anna
- men nu upptäckte jag på ett annat sätt idéerna, revolutionen och kampen om
och emot tron.
Helt fantastisk i sin rikedom på personer, miljöer, filosofiska och samhällsomstörtande tankar.
Inte konstigt att det blev revolution - egentligen, förtäckt uppmuntrade han väl till den
även om den förstås gick åt ett helt annat håll än vad han ville.
Människan behöver läras in i något nytt, en revolution tenderar att ta över exakt samma mönster
som tidigare om inte människorna får tid på sig att bearbeta, reflektera och göra andra val.
Och ryssarna har väl inte fått det, inte ännu. Se Putin tillbaka på tronen - en modernare tsar.
//cm