omnia

Är mycket, mycket förtjust i Stagnelius texter
och efter att ha läst Häggs bok förstår jag delvis varför.
Stagnelius var starkt inspirerad av den gnostiska världen
och en mystiker och filosof.
Vilket förstås ger dessa magiska självlysande dikter. Dikter som också i en högre mening
vill säga något om människan och hennes livsvillkor.
Fast han är en pessimist, vilket inte är konstigt med det liv han verkade leva.
Och dog ung.
Även om man inte ver så mycket om hans liv är det
ändå intressant att få veta det som finns.
Synd bara att Hägg är en sådan usel tendentiös författare.
Han klagar på tidigare biografer och så gör han samma fel själv.
Rekommenderar därför inte denna bok utan gå direkt på Stagnelius lyrik.
//cm