omnia

 av Almqvist är trots sin tafatthet 
och skandalskriveriroman ändå intressant att läsa.
Det är klart att det slutar lyckligt
men där är magi och skattkista och förvecklingar,
och gubben är inte bara senil och flickan är inte bara vän
utan där är djup och bottnar likväl
och stockholmsskildringarna är mycket underhållande.
Den ingående beskrivningen av Katarina kyrkogård t.ex.
Almqvist måste ha gått där, varit där
och jag kan gå dit och vara där i fotspåren - kanske.
//cm