omnia

 Andra läsningen på ganska kort tid.
Tyckte att jag mindes den, men började läsa igen i alla fall.
Varför? Det är en sådan njutning! Språket. Bilderna. Dofterna.
Fantasierna som Gregorius hänger sig åt. Alla dessa liknelser. När Gregorius ser sitt gammelmansansikte i spegeln och liknar sig vid en vissen blomma som trädgårdsmästaren snart skall ta.
Och den inkännande och helt autentiska - verkar det som - skildringen av att bli gammal -
vilket är märkvärdigt eftersom Ohlsson väl ännu får betraktas som ung i förhållande till G -
och sist men inte minst, Gregorius förhållande till Gud. Guds knackande och signalerande.
och med gudsförhållandet hans livsfilosofi som jag gärna gör till min.
och hur Doktor Glas blir en obehaglig slem typ.
och slutligen hur lätt det är att ta ställning, att fastna i ett perspektiv.
//cm