omnia

 av förra årets nobelpristagare.
En intressant sammansatt historia
men jag hittar inte riktigt poängen.
Kärlekshistorien mellan Tant Julia - som hela tiden kallas så -
och hennes unge - 14 år yngre - släkting författaren löper parallellt
med olika allt blodigare radioföljetonger som produceras
av en udda figur i kärlekshistorien.
Radioföljetongerna är olika men blir allteftersom alltmer sammanblandade
med varandra. Lite meningslös känns den allt.
I alla fall ännu så länge, imorgon är det bokcirkel om den och då kanske saker och ting klarnar.
//cm