omnia

En fantastiskt bra bok
av Ross King
om Michelangelos arbete med taket, från det att
uppdraget ges honom fram till arbetet är klart
och om värste konkurrenten Rafaels samtidiga arbete
i Rafaels rum i påvens privata gemak
och om påven Julius II kring vilken både sol och måne kretsar.
Skriven med lätt hand utan att komplicera mer än nödvändigt
och helt igenom stödd på fakta. Michelangelos brev hem t.ex
Taket innehåller så många bilder och så många figurer,
alla egenartat personliga i utseende, miner, kroppshållning och kläder

Gud skapar Adam är välkänd, nästan utsliten men
när den där han skapar dag och natt är mindre känd
fastän minst lika kraftfull
men vad gör Gud sedan? Vänder rumpan till oss?
Enligt R King skapar han växtligheten där, men King säger
ingenting om att han vänder sig bort på det vågade sättet.
Men takmålningen väckte en del ont blod, det var för mycket
naket och för erotiskt laddat. En påve ville t.o.m. måla över 
alltihop - men han dog som tur var innan hans beslut hann 
verkställas. 


Denna bild fick bl.a. del av kritiken, särskilt Evas
pose i första delen ansågs för sexuell
men också p.g.a. att det ser ut som om Adam - ve och fasa -
tar emot äpplet från ormen. Och hur blir det då? Mannen som
ska föda i smärta och vara oren och besudlad med arvsynd!


Sibyllorna är favoriter. Och profeterna.
Att han valde de som siar i framtiden
till motiv, tillsammans med skapelseberättelsen
och Jesu förfäder.


Något om Rafael också. I påvens våning fick han
i uppdrag att måla al fresco målningar i biblioteket.
Här den berömda Skolan i Aten som är fylld av filosofer
och författare, bl.a. Dante nere i högra hörnet.
Figuren i mitten längst fram är ditmålad i efterhand efter
att Rafael sett Michelangelos figurer i Sixtinska kapellets tak.
Kraftfullare, "verkligare" och troligen ett porträtt av Michelangelo.

//cm

 Och så läste jag om den
kanske 20 år efter första gången.
Rädd för att bli besviken - men precis som omläsningen
av Röda rummet blev jag det inte.
Det är tydligt att Strindberg vid författandet
var oerhört sårad, svartsjuk och smärtsamt medveten om bräckligheten i kärleken.
Full av misstänksamhet och onda tankar
- men vem är inte det när kärleken är stark och tankarna om att förlora kommer.
Allt detta bultar och bankar och dånar ur boken,
t.o.m. när jag lagt den ifrån mig ligger den där och .... lever
och det är väl det mest märkvärdiga med Strindberg - det dunkande levande!
Att denna bok och andra, Giftas t.ex. tas till intäkt för Strindbergs "mäktiga" kvinnohat och anti-feminism
tycker jag är nys. Han är en mycket, mycket sårad man i en tid där kvinnan på sin höjd var en prydnad
men absolut inte något att räkna med. Hans tes att ok för jämställdhet men då skall den gälla åt båda håll
förverkligar vi ju delvis nu, när båda i relationen jobbar t.ex.
Före sin tid på många sätt.
Lysande

4 gånger gestaltningar av denna man
Tommy Berggren, Jonas Karlsson, Staffan Westerberg och Shanti Roney.
//cm

Såg filmen direkt efter boken.
En mycket bra filmatisering av en bok.
Det som var behållningen med boken kom fram mycket tydligt,
och skådisarna passade bra in i mina bilder
möjligen med undantag från Skeeter som kanske var lång,
men i boken betydligt alldagligare.
Karaktärerna ger en provkarta på olika människotyper
och dessas förhållande till varandra,
i det amerikanska södern vid femtiotalet uttalat
mer rasistiska än vad vi är här och nu,
men nog känns beteenden - särskilt de små; blickar, leenden, huvudskakningar -
igen.
Är det så att vi måste ha ett folk, en grupp att se ned på? Att skaka på huvudet åt?
Blir vi själva bättre då?
Jag kan inte tro det. Vi måste ha kommit längre.
Vi får helt enkelt skärpa oss. 




//cm

 En mycket bra bok.
Om flocken och flockmentalitetens fördärvliga inflytande
på våra sinnen och handlingar.
Det ska mycket till för att bryta,
utstötning är bara förnamnet på det som händer då,
och ändå har vi svårt att förstå individer som följer en flock som vi tycker är annorlunda
eller t.o.m. extrem.
Vi gör det alla
och det är den viktigaste behållningen med boken.
Eller - minst lika viktigt - inblicken i det amerikanska förtrycket är också viktigt,
ett förtryck som väl inte ändrat sig så mycket.
Hoppas att Obama får sitta kvar vid presidentvalet i höst!
//cm

Den fantastiske allkonstnären och magiska filosofen
William Blake fascinerades också av Dante.
Här mötet mellan Dante och Beatrice, Vergilius som följt honom
genom helvetet och skärselden dunstar bort.

Ytterligare en bild av Blake,
pilgrimen och hans följeslagar lyfts ned av jätten
till den lägsta nivån i helvetet
där den fallne ängeln Lucifer befinner sig.
Gud skapade själv helvetet genom att störta Lucifer från himlen vid upproret.
Vi har själva, var och en, ondskan inom oss.
Vi måste förstå detta för att kunna förhindra -
så länge vi lägger ondskan utanför oss, hos någon person eller stat eller system
- kan vi inte bekämpa den. Vi bara flyttar runt den.
Nedan en bild - svår att läsa dessvärre - men ändå - som påminnelse!


//cm

Så har jag läst ut denna Fantastiska tegelsten.
En lysande genomgång av Dantes liv, hans samtid, hans samtliga verk
med särskild tonvikt på Den gudomliga komedin - förklaringar och analyser -
samt en historisk översikt av komedins resa genom seklerna.
Allt avfattat på lekande lätt prosa.
Och denna otroliga människa Dante

Han gisslade påvar och kardinaler och furstar
Placerade dem helt sonika i helvetet
Men han hade också ett stort hjärta och följde inte alltid kyrkans fördömelselära
Han slog särskilt mot girigheten och menade att rikedom bara är en källa till ont,
för dem som har den som blir giriga, gnidna och maktfullkomliga: för dem som
inte har och utsätts för girigheten (tänk så bra han passar i dagens debatt om övervinster och bonusar
och bankernas eländes vinster - på vår bekostnad)
Men framför allt för samhället som helhet, där makten heter pengar
och inte visdom, inte kunskap och lärdom.
En av hans "idoler" var förstås Francesco av Assisi,
men också de antika tänkarna, som han naturligtvis inte kunde placera i helvetet
trots att de är hedningar.
En bild på ett möte som aldrig blev av
Dante mötte Beatrice när han var nio, hon gifte sig med en annan och dog mycket ung.
Förmodligen är hon en symbol för kärleken
som Dante också sätter högt - han var säkert en stor förförare!
  
Av en av pre-rafaeliterna Henry Holiday.
//cm