omnia

 Och så läste jag om den
kanske 20 år efter första gången.
Rädd för att bli besviken - men precis som omläsningen
av Röda rummet blev jag det inte.
Det är tydligt att Strindberg vid författandet
var oerhört sårad, svartsjuk och smärtsamt medveten om bräckligheten i kärleken.
Full av misstänksamhet och onda tankar
- men vem är inte det när kärleken är stark och tankarna om att förlora kommer.
Allt detta bultar och bankar och dånar ur boken,
t.o.m. när jag lagt den ifrån mig ligger den där och .... lever
och det är väl det mest märkvärdiga med Strindberg - det dunkande levande!
Att denna bok och andra, Giftas t.ex. tas till intäkt för Strindbergs "mäktiga" kvinnohat och anti-feminism
tycker jag är nys. Han är en mycket, mycket sårad man i en tid där kvinnan på sin höjd var en prydnad
men absolut inte något att räkna med. Hans tes att ok för jämställdhet men då skall den gälla åt båda håll
förverkligar vi ju delvis nu, när båda i relationen jobbar t.ex.
Före sin tid på många sätt.
Lysande

4 gånger gestaltningar av denna man
Tommy Berggren, Jonas Karlsson, Staffan Westerberg och Shanti Roney.
//cm