omnia

Vilken skillnad det var att läsa denna roman den andra gången
efter att ha läst Gregorius emellan.
Nu var Gregorius en person,
istället för att vara en ful gammal man - en yta -
så kunda jag se honom. Det var väl det B Ohlson gjorde.
Romanen blev dubbelbottnad på ett helt annat sätt -
t.ex. kring kvinnans ställning i förhållande till mannen, Söderberg tar visserligen
ställning mot mannens "äktenskapliga rättigheter" men det verkar gälla endast den
unga, rodnande vackra överklasskvinnan, inte pigor och inte äldre.
Och inte bildade kvinnor - dumma vackra spån är vad som gäller.
Doktor Glas synes också mycket beskriva sig själv i Gregorius
och hur mycket av Söderberg kan inte tänkas finnas där.
Denna bok ska nu behandlas på bokcirkel - vilket ska bli mycket roligt, det finns mycket att tala om.
//cm