omnia

En fantastisk och fasansfull skildring
av Ryssland från 1905 till 1929.
Två till tre revolutioner, ett krig och ett inbördeskrig
skildrat ur doktorns och hans omgivnings synvinkel,
tålmodigt, kärleksfullt och ytterst poetiskt.
Kärleken är våldsam och månghövdad men samtidigt
van att komma i andra, tredje eller kanske fjärde hand.
Vänskapen är hållbar också gentemot de
som senare blir fiender.
Samhället och dess förändringar är levande samtidigt
som kritik mot systemet levereras
tydligt och inte inlindat.
Han är väl värd sitt nobelpris.
//cm

Lena Larssons underbara udda sjävbiografi
om sitt liv utifrån sitt/sina yrken och intressen.
Rikt illustrerad med foton på familj, vänner, skapelser
och sidor i den egna illustrerade - fantasktiskt - dagboken.
En brinnande engegerad människa
väl värd att läsa om.
//cm 

       
En lysande skildring av en uppväxt,
speglad i staden,
med dess vatten, historia och melankoli.
Särskild lockelse skapar Pamuk genom
att inte tala om det turistiga
utan om gränderna, bakgatorna, de gamla palatsens brinnande,
färjornas rök och Bosporens alla fartyg
och olyckor.
Vad är väl livet - ett bitterljuvt, melankoliskt traskande genom de fula men charmiga ruinklädda
smågatorna och torgen.
Åh, vad jag skulle vilja åka dit.
//c 

eller When she was good
av Philip Roth.
Ja, värd att läsa,
men ingen lysande litteratur.
Den blev dock bättre efter att vi cirklat om den.
Framförallt Roths berättarperspektiv,
där han först talar från morfaderns mun
och sedan från dotterdotterns,
och han gör det mycket konsekvent.
Slutsatserna är två: 1 du har din egen verklighet
och den kan se helt annorlunda ut för en annan person,
trots att ni upplevt samma sak, samma person eller händelse
och att sanningen är den som förmedlas
och är mest trovärdig
och att sanningen därmed är ett Ytterst vagt förhållande
2 att vara god är livsfarligt, du kan bli ett monster i
egenrättfärdighet utan att ha en aning om det själv
 
//cm

En lysande biografi över Majakovskijs liv och verk, hans krets
och hans tid.
Rikligt illustrerad med bilder
och åskådliggjort med utdrag ur hans lyrik.
En märkvärdig människa träder fram,
han synes hela tiden befinna sig på gränsen
och han ville det - han föraktade vardagslivets rutiner
och ville leva mer än själva livet.
Hans inställning till staten efter revolutionen och till Lenin och Stalin
m.fl. är han dock ganska tyst om
men han förespråkade revolutionen
väntade och arbetade för den andliga revolutionen - som var revolutionen inom konsten -
men tyckte inte att man nådde dit.
Han kände sig missförstådd och var satt på undantag
och tog slutligen sitt liv med endast en kula i pistolen,
ett "spel" han  två gånger tidigare i sitt liv spelat.
På gränsen.
Han brann
//C

av Kallifatides
har jag nyss läst ut.

Lättläst och enkel
och inte lär jag känna modern särskilt väl,
inte sonen eller sönerna heller,
det är mest ytliga handlingar
och särskilt kring mat och bakverk
mest hela tiden.
Men jag gillar hans sätt att blanda in mytologin lite här och där,
greklandsdofterna och stämningarna
och hans sätt att göra begripligt detta med dubbla identiteter
och svårigheterna - smärtan i invandrarskapet.

Henrik och Fredrik -
Historiker och språkvetare samt känd i alla möjliga andra sammanhang
Har skrivit "Svitjods undergång och Sveriges födelse"
som jag nyss läst ut.

Mycket bra och ny kunskap för mig
om götar och svear
och Holmger Helgon mm
Och den fick mig att tänka på
vad allt är beroende av händelser
som var för sig kanske inte är så stora
eller märkbara på annat sätt
men sedan - när man spårar -
visar att de var avgörande.
Såväl vad gäller nationsbildande som
mitt eget lilla (stort för mig förstås) liv
Och vem är det som styr egentligen?
Slumpen? känns mycket gungít!
men det är väl just gungit det är.
Och då blir frågan - går vi - mänskligheten - framåt?
Eller?

Lysande. Lysande
En berättelse i ett enda stycke av
prästmannen från dödsbädden,
ett liv i ett andetag.
Om personligt ansvar och skulden,
om livsval kanske under en tid av
hård regim
och hur skulle jag handla?
Visst skulle jag befria den fängslade, misshandlade mannen?
Eller om risken för min familj blev för stor -
skulle jag ändå?

//mamman

och hennes berättelser är det många
som sätter högt
och nu har jag äntligen läst min första Tove Jansson.
En underbar liten historia - Sommarboken -
om en relation mellan en farmor och en liten flicka
i vädrets makter

//CM

av P O Enqvist
har jag nyligen läst ut.
Två helt olika texter,
Nedstörtad ängel i en drömsk, poetisk associativ berättarstil
med löst ihopfogade scener
En novellsamling med berättelser i rak enkel kronologisk stil
Förbindelser finns från barndom
och teman Andas fram mitt ansikte
så att jag finns?
Men sammantaget är det förmodligen mycket ur
Enqvist liv som är hans verk
och efter Kapten Nemo och detta känns det ganska uttjatat.
Nedstörtad ängel är dock mycket bra
- om sammanväxt osund kärlek
- om normalitetens gränser och dess vakter - avvikarna.

//chrisma = mamman

två noveller Möss och människor och Den röda ponnyn
läste jag för ett tag sedan.
                    
Tidigare hade jag läst Buss på villovägar
och han blir inte bättre.
Författaren lämnar mig helt oberörd med ett Jasså,
vet inte vad han vill säga mig
- i Möss och människor att det är synd om förståndshandikappade så att man bör slå ihjäl dem?
att kvinnor är lockande saker?
- i Den röda ponnyn att det är synd om små pojkar vars ponny dör?
- att relationer är relationer?
Nej, jag vet inte och nu blir det inte någon mer Steinbeck.
//mamman

En stark debut av
Mikael Fant
(olyckligtvis på piratförlaget -men det får man bortse ifrån).
En historia om ursprungets betydelse för
identiteten,
om du vet var du är hemma
så handlar du efter det
men om du haft fel för dig hela tiden?
eller
om du inte vet var du hör hemma?
Vad händer då?
Kan du bli pånyttfödd?
//mamman

En Fantastiskt, Fascinerande och Njutbar bok,
Orhan Pamuks berättelse om en grupp
miniatyrmålare på 1500-talet.
Mycket omkonsten, om minnet och seendet
och en mordgåta
och en obesvarad men ändock kanske infriad kärlek
och förstås mötet, spegeln mellan öst och väst.
Lysande!

//mamman

Har nyss läst ut denna klassiker av Georg Orwell

En mycket otäck bok, och mycket, mycket läsvärd.
Fick mig att fundera
över språket - styr det tänkandet?
över indoktrinering - vilken är vår tids mallar? Är jag låst i dem
över sanning - vad är sant och vad kan göras sant med tankekraft under t.ex. hård press?
över minnet och det förflutna - om det förflutna och alla minnen suddas bort, finns det då?
Och förstås över kärleken och relationen - hur betydelsefull är de egentligen?
När säljer vi ut den? Det i vårt hjärta innerst bevarade
Mycket bra bok
och  högsta grad aktuell
//mamman

av Albert Camus
har jag nyss läst,
occh imponerats av,
och skrämts av.
Lite Kafka men med större värme
och i all känslokyla empati
och vem är det som äger sanningen
om man kan tala om ägande
om makten har sanningen
är den detsamma som min.
//mamman

Nyss utläst
Av Aftonbladets Åsa Linderborg
Hyllad som barndoms-, klass-, faders- och dotter-papparelation
skildring
Och jag håller inte med. Den är rar, fin men mycket ytlig
och hastig på något sätt.

//mamman

Titeln låter väl inte så värst modern,
liksom inte heller bilden från filmatiseringen av boken
skulle behövas uppdateras kanske,
men det hjälps inte
Selma Lagerlöf är alltid uppdaterad,
denna berättelse utspelar sig under en tid när Bohuslän ännu var danskt
och krigande knektar drog från den ene kungens armé Johan, till en annan,
trolöshet, kärlekens makt och magi,
att handla rätt, eller fel
och vad händer om handlingen är fel
Hur sonas den? Kan den sonas?
Gå under utan räddning trots att inget ont gjorts.
Bristen på rättvisa - varför ser inte någon till att det rätta belönas och det onda straffas -
eller är det någon som gör det?

Vårt eget sam-vett
för att tala med Sara
// mamman

Barack Obamas första bok
har jag nu läst ut.

Och den var Lysande
En bok om identitet, om ett resonerande fram och åter för att finna vem man är
och detta av USA´s nästa president.
Han är författare
Boken är skriven i en stil som enkelt, utan att någon gång bli platt, tar sig fram
bland mycket svåra saker, glädjeämnen och obegripligheter.
Han söker förstå sig själv, sitt land, sin bakgrund, sin fars och sin mors familj
och hur de påverkat och påverkar honom.
Alla borde läsa den - inte bara för hans roll i världspolitiken -
utan som en mycket trovärdig och betydelsefull utvecklingsroman
//mamman

av någon som heter McCarthy
har jag just läst ut.
Fruktansvärt dålig,
ordfattig,
betydelselös,
intetsägande,
och ytlig
//mamman