omnia

eller When she was good
av Philip Roth.
Ja, värd att läsa,
men ingen lysande litteratur.
Den blev dock bättre efter att vi cirklat om den.
Framförallt Roths berättarperspektiv,
där han först talar från morfaderns mun
och sedan från dotterdotterns,
och han gör det mycket konsekvent.
Slutsatserna är två: 1 du har din egen verklighet
och den kan se helt annorlunda ut för en annan person,
trots att ni upplevt samma sak, samma person eller händelse
och att sanningen är den som förmedlas
och är mest trovärdig
och att sanningen därmed är ett Ytterst vagt förhållande
2 att vara god är livsfarligt, du kan bli ett monster i
egenrättfärdighet utan att ha en aning om det själv
 
//cm