Sara - i liv och text

Har just läst ut denna fantastiska bok
av Birgitta Holm
Om den utomordentligt märkvärdiga människan Sara Lidman
Hon borde fått nobelpriset!!!!!!!
Boken är en genomgång av Saras liv och texter, precis som titeln anger
och dessutom får man som läsare utmärkta inblickar i tidens frågor
som Vietnam, Sydafrika, landsbygdens frågor och gruvarbetarens - arbetarens - villkor.
Stort utrymme ägnas åt Saras själva författande
och hennes språk, vilket är en stor behållning
och hennes våndor vid skrivandet, hur hon inte vill fara iväg, inte bli platt och bara historieberättande.
Hon är ledsen över att Jernbaneeposet
endast uppfattas som en historisk skildring av media - när den i själva verket då var högaktuell liksom den är idag -
och överhuvud är hon, beroende på vad hon råkar ut för, ganska less på journalister och media.
Och nu måste jag läsa alla hennes böcker!

//mamman

Flyga drake



Har just läst ut denna märkvärdiga bok,
sträckläst,
kunde inte sluta.
Den handlar om far-son relationen - om vikten av att tala med varandra,
även om det är svåra saker, saker med stor egen skuld.
Skuld och försoning, eller snarare att rätta till det som förbrutits en gång, är det andra stora temat.
Sedan handlar den mycket om Afghanistan, talibaner, vanliga afghaner och afghanska seder
vilket var mycket intressant och väckte nyfikenhet att veta mer.
//mamman

Blecktrumman

Har just läst ut Blecktrumman av nobepristagaren Gunter Grass.
Ett äventyr, med tusen infallsvinklar; ceremonin i Lökkällaren för att gråta och lätta på tungans och känslans band; symboliken i glaskrossningen som Oskar ägnar sig åt men också Igelkottens märkliga hantering av glas vid ilska; frosseriet i äcklet - allt detta mänskliga äckel som oftast har med kroppsvätskor att göra (Brunner har lånat en del här kanske); farsen vid försvarandet av posthuset, ondskan som en suck eller snarare likgiltighet och så trummandet.
Trumma för att ta fram minnen också kollektiva, för att fantisera, för att kalla tillbaka och för att stimulera det onda?
Är Oskar ond? Är människorna onda? Eller kommer ondskan ur bristen på empati, brist på engagemang, brist på livsnerv? 
Blecktrumman har beskrivits som en kritik människans lätthet att ge efter för massrörelser, i boken illustrerat med andra världskriget, men jag tycker inte det stämmer. Alla personer, och särskilt Oskar är mycket distanserade - till allt - på ett liknöjt sätt. Det som sker det sker, nunnor skjuts ihjäl, kvinnor våldtas och misshandlas och Oskar leder undan hjälpen och är direkt orsak till människors lidande. Men inte bara han, alla personer i boken beter sig på liknande sätt och inte ens för att skydda det egna skinnet, utan mer därför att det var det som slumpmässigt var närmast. Är det kritik av världskrigets massrörelse? Det är en kritik av människans fundamentala mänsklighet, mänsklighet definierad som ...likgiltighet.
En otäck bok som lämnar många funderingar och frågor
och kanske ett nytt sätt att se på världen.
Betyg 7

//mamman


Hustvedt

Såg mycket fram emot denna bok
Vad jag älskade
av Siri Hustvedt
och efter 150 sidor blev den intressant,
dessförinnan bara trist
men den fick liv pga en olycka
men så fastnade den igen
och jag vet inte vad den vill säga mig? Eller någon annan?
Ingående beskrivning av påhittad konstnärs påhittade lådkonst?
Sonens märkliga oförklarliga beteende i lögn, våld och meningslösheter?
5 minus på sin högsta höjd

//mamman

Ny intressant författare Thomas Engström

Hans debutbok läste mamman häromdagen
och blev helt tagen, kunde inte släppa den.
Handlar om en pojke som söker sin far, med alla medel,
en man som sökte sin kärlek men släppte den pga rädsla,
en kvinna som söker sig själv
och var och en är de inneslutan i sin egen bubbla
Uttmärk debut.
Sonen sträckläser den också nu
Författaren ska ha kommit med en bok till som mamman tror hetet Dirty dancing
som också ska vara bra.
Bild på författaren

//mamman

Paul Austers Illusionernas bok

Läste häromdagen ut denna,
olyckligtvis tyckte jag inte lika bra om den denna andra gång som första.
Det är förstås intressant att fundera över illusionerna i ett liv,
eller illusionen av ett liv,
eller av en plats, en händelse
Har det verkligen hänt, där finns inga spår, inga märken, inga bilder, ingen film
Ingenting - utom möjligen i ett medvetandes minne
och när det medvetandet är borta -
har händelsen hänt då?
Detta är mycket otäckt när det sätts samman med större brott
och brott mot mänskligheten
Tex folkmordet på judarna under andra världskriget som förnekas
och ändå finns det bilder och berättelser som vittnesmål
Mycket bra bok ändå - förra gången 9 plus säkert, den här gången nöjer jag mig med 7 plus


//mamman

bokcirklar.se

En härlig sida för alla bokälskare
där förs resonemang om högt och lågt,
man kan delta i resonemang, skaffa sig bokvänner, osv
Och delta i gruppdiskussioner om Proust t.ex//
mamman

Lifsens rot

Järnkronan var inte sista boken i Jernbaneserien,
efter den kom Lifsens rot och sedan Oskuldens minut
Kastade (?) mig alltså över Lifsens rot - Oskuldens minut har jag läst sedan tidigare -
och njöt och hetsläste och njöt
igen.
denna gång också den glada befriande livsviljan
i kontrast
till jämmerdal, elände och oglädje
Mäktigt vardagligt

//mamman

Jernbanan


Denna underbara människa
och hennes fantastiska böcker!
Har just läst ut sista delen, Järnkronan, i Jernbaneserien om mammaAnnaStava och n´Didrik
och eftersom historien var som den var
och utan att avslöja något
så var jag tvungen att översiktsläsa får att snabbt få veta hur det går!!! 
Hennes helt oefterhärmliga språk, så njutningsfullt och klarögt
hennes figurer
och hennes sätt att driva historien vidare
Bäst var vredens barn, Din tjänare hör och Den underbare mannen
men alla delarna är förstås nödvändiga för helheten.
Kanske Lifsens rot hör till serien också. Någon som vet?
Dessutom var hon politiskt aktiv och sträng mot felande,
vilket vi skulle behöva idag.
Sara Lidman dog 2004 men hon lever,
i sina böcker och med sina befriande bilder. Tänk bara - barnen som ofödda själar i träden!
// mamman 

Stundande natten




Har nyss läst denn lilla berättelse
om en mans dödskamp, kan man kanske säga.
Humoristiskt i all sin bedrövlighet
men en bagatell.
Kan inte hjälpa att jag funderar över hur det står till med litteraturen i landet när denna får Augustpriset?
Vad det det bästa vi kunde åstadkomma?
Den är förstås inkännande och det finns fina scener
och gräsliga scener - som sig bör
och den lämnar mig med en SUCK - så kort och meningslöst det är - kan vara - livet, vilket väl är meningen. Carpe diem!men stor litteratur?
Nej - ofullgången, onyanserad, ytlig i sina filosofiska försök och ja, trist
//mamman

Ninas resa





Har nyss läst denna förskräckligt hemska bok av
Lena Einhorn,
där hon berättar om sin mors resa.
Resan kan beskrivas som en resa genom outhärdliga upplevelser,
en resa genom tonåren till vuxen insikt,
en resa från Polen och Hitler till Sverige
eller en resa i moralisk moränmark.
Den utstuderade, fasansfulla grymheten hos människan - var kommer den ifrån? Hur kan vi komma bort från den?
Modet hos andra som trots fruktansvärda straff ändå hjälpte och gömde, ännu hjälper och gömmer de som behöver
Offermentaliteten som gör att ett folk som blivit så plågat som judarna,
nu plågar ett annat folk - eller är det inte offerrollen? Vad är det då?
Och - hoppet som aldrig överger oss, som tur är, för överger det oss - då är det slut. Vi är glada för Pandoras ask.
Och vi anpassar oss - vi kan anpassa oss- trots outhärdliga förhållanden och skräck.
Illustrerat av Bouguereau A soul brought to heaven
Sorgen över och för oss alla
//mamman

Karamazov

De tre bröderna och deras stackars far,
alla vällustingar.
Fadern som väl medveten om sin bild hos andra,
tagit på sig narrkåpan och inte förmår hantera sitt faderskap
Mitja som vill så väl men ändå inte kan behärska sitt vilda
och otyglade leverne.
Ivan, tvivlaren och förnekaren, vällustig i sitt filosofiska
resonemang
och Alosja, den andliga vällustingen
som inte förmår mer.
En bok som förändrar världen
genom att förändra min världsbild
//mamman

Det tänkande hjärtat

Har nyss läst ut Hirdmans bok Det tänkande hjärtat 
om Alva Myrdal
 
och det är en lysande bok
Hirdman skriver personligt men ändå vetenskapligt objektivt
och vederhäftig,
och hon väjer varken för svåra händelser eller för mindre smickrande drag hos Alva.
Egentligen är väl syftet att hålla sig till Alva, feminismen och förhållandet till mannen - "middagsgästen" -
men samtidigt får författaren med så mycket om hennes gärning, hennes tänkande och
det yttre livet under hennes livstid att en helhetsväv skapas.
Trådarna är i många färger och de vävs i olika mönster - Alva som mor, som hustru, som ambassadör i Indien,
som författare, som riksdagskvinna, som nedrustningsexpert osv
Alva är ständigt klar över var hon står och hon är radikal, mycket radikal
Saker hon tar upp, t.ex kommersialismen som ett hot mot människors behov bl.a. är nog så aktuella idag,
liksom hennes analyser och resonemang om en mängd olika saker. Klarare och klarare brinner hon.
Mannen Gunnar däremot framstår som en konservativ, konstant bedragande, gnällig och begränsande gubbe i förhållande till henne 
Min bild av Alva, upptäckte jag, var djupt färgad av sonen Jans böcker om sin barndom och mor.
Denna bild är nu helt omvärderad och jag känner mig mycket mer nyfiken på denna kvinna
och jag undrar hur sonen Jan känner sig?
Att i bokform skriva ned en person har blivit allt vanligare,
men jag undrar om det är en bra väg att gå.
Boken får ett eget liv, du kan aldrig veta vilket genomslag den får, var den tar vägen och vilka följder den får.
Önskar mig försiktighet i dessa sammanhang
Vad tycker du?
//mamman

Dag Hammarskjöld i Mats Svegfors tappning


Har nu läst ut denna märkvärdiga bok,
en biografi utan att likna en biografi.
Svegfors gör ett försök att få fatt i Hammarskjölds person
genom att beskriva de personer som influerat honom
- och han lyckas bra, tycker jag.
Genom denna beskrivning förstår jag Vägmärken bättre
och dessutom blir jag mycket intresserad av att läsa Mäster Eckhart,
Thomas a Kempis samt att pånytt ta upp läsandet av Buber.
Samtidigt blirHammarskjöld en person - och inte en ikon -
en person att vara stolt över och en person att ha som förebild.
Läs boken!
//mamman

Alberte och Jakob

image196
av Cora Sandel                                                                                               
Diskuterade vi igår på Bella o Sagotanterna      
Och vi hade helt olika uppfattning.                                                                                        
Men jag tycker att den till stor del handlar om uppror - vilket inte de andra tyckte -     
att den handlar om kön och klass                                                                                        
om inskränkthet i alla dess former - vilket vi var ganska eniga om.                                 
Upproret då? Det är ett tyst, buttert uppror - inga barrikader - och det utövas                       
mot modern, mot vännerna som tycker att hon ska klä upp sig och anstränga sig                   
och mot hela konventionen - men mycket tyst.
Boken är lysande - berättelsen, det poetiska språket som hela tiden går i en stegrande förväntan
och dessutom smått rolig i de träffande beskrivningarna av mänskligt beteende. 
//mamman

Bella och Sagotanterna

är vår intressanta, inspirerande, idégivande och kreativa
bokcirkel,
sist diskuterade vi Kafka på stranden
vår häftigaste diskussion hittills
Tidigare har vi haft bra diskussioner
kring Kehmiris Montecore
och Fredrikssons Simon och ekarna
men denna var, som sagt, bäst.
Helt plötsligt blev boken, temat
begripligt - i alla fall till större del än det varit innan. Men vi hade olika opinions - förstås.
Sökande och hanterande av identiteter -identitet
Minnet som levandegörare också kollektivt
Mm
image179
A difference of opinion. Sir Alma Tadema

Myggor och tigrar

Äntligen kom jag igenom den,
Maja Lundgrens omtalade dagboksroman Myggor och tigrar.
Eller kom igenom - de sista sidorna läste jag ganska översiktligt.
Jag tröttnade helt enkelt.
Trots ibland briljanta formuleringar blev det lite mycket av span på balkongen.
image174
Jag kan inte uppbåda något intresse för skvaller,
varken när det gäller den svenska kulturdammen
eller kring camorran i Neapel.
Intressant skulle det däremot varit om motiven undersökts,
eller kanske mönstren.
I den heta debatten kring boken fanns det några avvikande
och stödjande röster för boken som gjorde mig intresserad.
De handlade om identitet, kön och språk bland annat.
Och jag skulle säga att denna boks tema
är ett sorts motstånd, att våga gå sin egen väg kanske,
trots stora svårigheter.
Att författaren lämnar ut namn blev hon hårt angripen för,
men vad ska man då säga om den lille Norén?
//mamman 

Kafka på stranden

Mamman har just läst ut denna Ytterst Märkliga bok                                                    
Vad handlade den om?                                                                                                     
Minnet - om du minns mig lever jag                                                                                   
- även om jag sedan länge är borta.
Det kollektiva minnet - kan jag minnas det du deltagit i utan att du berättat det?
Andra verkligheter - inom individen med olika plan
men kanske också i den verkliga verkligheten
Eller är allt bara en dröm?
Eller lever vi i ett akvarium, så pyttiga
att vi endast i mycket sällsynta fall får en aning om något större.
Vad tyckte mamman om boken? - ? - ! - ?
Mycket spännande men....
Imorgon träffas Bella och Sagotanterna - kanske det blir klarare då.
Hursom - läs den!
image164
//mamman

Den vidunderliga kärlekens historia

mamman läser just nu
Maja Lungrens Myggoroch tigrar
- hon är inte särskilt förtjust i genren, men debatten kring just denna bok har lockat henne -
I denna bok  medverkar, om utrycket kan användas
författaren Vallgren i ganska trista sammanhang.
Mamman kom då att tänka på Vallgrens bok Den vidunderliga kärlekens historia
som för några år sedan också var mycket omtalad men i positiva ordalag.
Och detta är en varning!
Läs den inte!
Värsta dravlet.
Boken kan beskrivas sålunda: Här är en person som vill skriva en bok (han har ingenting att säga
egentligen), han tar så många udda ingredienser han bara kan komma på, lägger ihop det och skakar om.
Förfärligt tidsslöseri och nedsmutsning av själ att läsa den!
 image128  
Men det är en vacker titel och den kunde blivit något
 om titelns tema vårdats. 
//mamman

Conrad

Samtidigt med läsningen av Blonde - och annat -
läser mamman en novellsamling sammanställd av Sven Stolpe - Mästarberättare -
och idag en novell av Joseph Conrad
kallad Ungdom.
En uppsluppen historia om ungdomens dårskap och världsherravälde
igenom stormar och eld till Östern
- en viss rasism kan eventuellt märkas men är kanske förståelig, om än ej försvarbar, 
i det engelska imperialistiska tidevarvet - men i vissa stycken kan man också se honom
som en kritiker av detta tidevarv och dess värderingar -.
Conrad vars främsta verk annars är betydligt mörkare,
som Lord Jim och Mörkrets hjärta,
är en lysande berättare med stor kunskap om människosjälen
och dess mörka djup.
Ungdom avslutas:
våra trötta ögon som fortfarande spanade, alltid spanade, ivrigt spanade efter något av livet
som medan man väntar redan är förbi - har glidit förbi osett, i en suck, i en blixt -
Tips - läs honom
 image114       
//mamman                     
                                                           

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0