omnia

Äntligen kom jag igenom den,
Maja Lundgrens omtalade dagboksroman Myggor och tigrar.
Eller kom igenom - de sista sidorna läste jag ganska översiktligt.
Jag tröttnade helt enkelt.
Trots ibland briljanta formuleringar blev det lite mycket av span på balkongen.

Jag kan inte uppbåda något intresse för skvaller,
varken när det gäller den svenska kulturdammen
eller kring camorran i Neapel.
Intressant skulle det däremot varit om motiven undersökts,
eller kanske mönstren.
I den heta debatten kring boken fanns det några avvikande
och stödjande röster för boken som gjorde mig intresserad.
De handlade om identitet, kön och språk bland annat.
Och jag skulle säga att denna boks tema
är ett sorts motstånd, att våga gå sin egen väg kanske,
trots stora svårigheter.
Att författaren lämnar ut namn blev hon hårt angripen för,
men vad ska man då säga om den lille Norén?
//mamman