Blonde
om Marilyn Monroe
av Joyce Carol Oates
Otäck och upprörande
om utnyttjande, osäkerhet och identitetsbrist.
Det är en fritt fabulerande historia men inte alls osannolik,
de stora händelserna stämmer - giftemål och liknande.
Hon utnyttjas hela livet av sin omgivning,
av männen - särskilt av männen -
av filmindustrin
av media
och av presidenten och staten.
Otäck och Förfärlig
Och den bör läsas för våra döttrars skull - av alla!

//mamman
Selmas bild

En av mammans husgudar är Selma Lagerlöf
- andra är Strindberg och Proust förstås, Lessing,
Peter Weiss,
Paul Auster och Orhan Pamuk bland andra -
Vad som gör dem till husgudar får mamman återkomma till.
Det som är lite trist med bilden av Selma
är att vi gärna vill framställa henne som en gammal sagotant.
Vilket hon inte alls är!
En gammal sagotant är lugn,stillsam och ofarlig,
eller hur?
Men Selmas texter är inte alls sagoaktiga på det sättet -
de är i stället fulla av svart passion, djupa och
farliga avgrunder, hetsiga möten, brinnande själar och vid, röd kärlek.
Bland mycket mer. Och varför vill vi inte erkänna detta?
Varför försöker vi degradera och objektifiera henne?
//mamman
Planetariet
En färd in i människans medvetande
och inte bara en människas - utan flera.
Själva den yttre berättelsen handlar om ett ungt par,
en lägenhet, en gammal faster och en, av vissa, beundrad författarinna.
Dessa personer och andra skildras helt inifrån vars och ens
medvetande med vitt skilda uppfattningar om händelser, andra människor
och livet som sådant.
Det är en djupt poetisk helhetsbild av varje persons totala sinnesintryck
och tankevärld vid varje skildrat tillfälle
Likheten med Proust sätt att skriva är slående på så vis att
ett universum skapas.
Rekommenderas starkt!
Författad av Nathalie Sarraute (1900-1999)


//mamman
Frukost på Tiffanys
Läste också nyligen
tillsammans med Bella och Sagotanterna
Truman Capotes underbara och givande
lilla berättelse om Holly
som lever sitt liv. Hon lever sitt liv
och låter sig inte föras eller flyttas åt något håll.
Fast egentligen är ju detta hennes liv djupt tragiskt
På flera plan
Historien påminner på ett sätt om Joyce Carol Oates gestaltning av M Monroe i Blonde-
men långt innan denna bok förstås, kanske Oates var inspirerad av Capote.
Det bästa med Frukost ... är dock språket och ordvändningarna
Det är en njutning att läsa och mitt exemplar är fullt av understrykningar, utropstecken och kommentarer. Tex
..det är bättre att stirra opp mot himlen än att vara där. Så tomt, så dimmigt där oppe. Bara ett ställe där åskan går och saker försvinner.
//mamman
En kort berättelse om traktorer på ukrainska

av Marina Lewycka
Den kunde ha varit bra,
flera bra och intressanta teman
- en åldrande far och hans två döttrar, relationen mellan far och döttrar, relationen mellan döttrarna,
- en invandrad familj med kulturkrockar
- kärlekstörsten
men den var inte bra.
Teman slarvades bort, ofullständiga och oförklarliga händelser som hade betydelse men oklart på vilket sätt,
och allt slutar i mäns förtjusning i stora bröst!?
Trist
//mamman
Motståndets estetik
En bok att återkomma till, gång på gång
En bok att lära av
En bok att hjälpa en att hålla motståndet levande och att inte ge upp
Aldrig någonsin
En bok om att tro på sin egen väg och att gå den
Motståndets estetik | |||||||||||||||
| ![]() |
|
att läsa denna bok. Samtidigt som den berättar
om förfärliga brott, både i Sverige och i Tyskland.
Den utspelar sig delvis under spanska inbördeskriget
men till största delen under de första åren av andra världskriget.
Och temat är Motstånd
Läs den
Skumtimmen
av Johan Theorin
Boken är vald in i vår litteraturcirkel Bella och Sagotanterna
och därför har jag läst den
Läser normalt inte denna typ av böcker
mestadels beroende på att jag är lättskrämd
men också därför att de kanske inte ger så mycket nya utmaningar.
Och mina förutfattade meningar kom inte på skam
Boken är förstås spännande - om ett försvunnet barn, om morfadern och hans gubbkompisars letande efter detta barn, om mystiska män och spökhus -
den är också bra berättad i parallellhistorier som löper vid sidan av varandra
och väver berättelsen
men det är på tok för mycket intetsägande detaljer - hur många gånger måste det stå att personerna torkar av sig om fötterna innan de går in
för mycket schabloner kring personteckningarna
och inga som helst förklaringar till fundamentala delar i berättelsen, t.ex. ondskan hos huvudpersonen
//mamman