omnia

Har just läst ut Skumtimmen
av Johan Theorin
Boken är vald in i vår litteraturcirkel Bella och Sagotanterna
och därför har jag läst den
Läser normalt inte denna typ av böcker
mestadels beroende på att jag är lättskrämd
men också därför att de kanske inte ger så mycket nya utmaningar.

Och mina förutfattade meningar kom inte på skam
Boken är förstås spännande - om ett försvunnet barn, om morfadern och hans gubbkompisars  letande efter detta barn, om mystiska män och spökhus -
den är också bra berättad i parallellhistorier som löper vid sidan av varandra
och väver berättelsen
men det är på tok för mycket intetsägande detaljer - hur många gånger måste det stå att personerna torkar av sig om fötterna innan de går in 
för mycket schabloner kring personteckningarna
och inga som helst förklaringar till fundamentala delar i berättelsen, t.ex. ondskan hos huvudpersonen 
//mamman