Blecktrumman
Har just läst ut Blecktrumman av nobepristagaren Gunter Grass.
Ett äventyr, med tusen infallsvinklar; ceremonin i Lökkällaren för att gråta och lätta på tungans och känslans band; symboliken i glaskrossningen som Oskar ägnar sig åt men också Igelkottens märkliga hantering av glas vid ilska; frosseriet i äcklet - allt detta mänskliga äckel som oftast har med kroppsvätskor att göra (Brunner har lånat en del här kanske); farsen vid försvarandet av posthuset, ondskan som en suck eller snarare likgiltighet och så trummandet.
Trumma för att ta fram minnen också kollektiva, för att fantisera, för att kalla tillbaka och för att stimulera det onda?
Är Oskar ond? Är människorna onda? Eller kommer ondskan ur bristen på empati, brist på engagemang, brist på livsnerv?
Blecktrumman har beskrivits som en kritik människans lätthet att ge efter för massrörelser, i boken illustrerat med andra världskriget, men jag tycker inte det stämmer. Alla personer, och särskilt Oskar är mycket distanserade - till allt - på ett liknöjt sätt. Det som sker det sker, nunnor skjuts ihjäl, kvinnor våldtas och misshandlas och Oskar leder undan hjälpen och är direkt orsak till människors lidande. Men inte bara han, alla personer i boken beter sig på liknande sätt och inte ens för att skydda det egna skinnet, utan mer därför att det var det som slumpmässigt var närmast. Är det kritik av världskrigets massrörelse? Det är en kritik av människans fundamentala mänsklighet, mänsklighet definierad som ...likgiltighet.
En otäck bok som lämnar många funderingar och frågor
och kanske ett nytt sätt att se på världen.
Betyg 7
//mamman
