Stundande natten




Har nyss läst denn lilla berättelse
om en mans dödskamp, kan man kanske säga.
Humoristiskt i all sin bedrövlighet
men en bagatell.
Kan inte hjälpa att jag funderar över hur det står till med litteraturen i landet när denna får Augustpriset?
Vad det det bästa vi kunde åstadkomma?
Den är förstås inkännande och det finns fina scener
och gräsliga scener - som sig bör
och den lämnar mig med en SUCK - så kort och meningslöst det är - kan vara - livet, vilket väl är meningen. Carpe diem!men stor litteratur?
Nej - ofullgången, onyanserad, ytlig i sina filosofiska försök och ja, trist
//mamman

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0