omnia

av Kallifatides
har jag nyss läst ut.

Lättläst och enkel
och inte lär jag känna modern särskilt väl,
inte sonen eller sönerna heller,
det är mest ytliga handlingar
och särskilt kring mat och bakverk
mest hela tiden.
Men jag gillar hans sätt att blanda in mytologin lite här och där,
greklandsdofterna och stämningarna
och hans sätt att göra begripligt detta med dubbla identiteter
och svårigheterna - smärtan i invandrarskapet.