omnia

av P O Enqvist
har jag nyligen läst ut.
Två helt olika texter,
Nedstörtad ängel i en drömsk, poetisk associativ berättarstil
med löst ihopfogade scener
En novellsamling med berättelser i rak enkel kronologisk stil
Förbindelser finns från barndom
och teman Andas fram mitt ansikte
så att jag finns?
Men sammantaget är det förmodligen mycket ur
Enqvist liv som är hans verk
och efter Kapten Nemo och detta känns det ganska uttjatat.
Nedstörtad ängel är dock mycket bra
- om sammanväxt osund kärlek
- om normalitetens gränser och dess vakter - avvikarna.

//chrisma = mamman