omnia

Enriktigt bra film,
överraskande bra
om manlig vänskap
och, indirekt, om kvinnlig vänskap.
Om vad man kan tillåta sig i fråga om öppenhet åt olika håll.
Inte förutsägbar, stilrent filmat
och med duktiga skådisar.

//mamman

varken intresse eller i längden
som var förutsägbara, trista och 
meningslösa 

och som vi talar tyst om.
//mamman

En underbar liten film
om syskonrelation i lugn och ro och i kris,
om åldrande genom en gammal far
som beter sig
och om att orka sig igenom det svåra.
Men varm och sympatisk
och lysande skådespelarinsatser.
//mamman

Travolta och Thurman i Pulp fiction
Cruise i Tropic thunder
Todorovic i Svart katt vit katt
Travolta på krogen i Michael 
                                                                  

som ska vara med bland de fem
men som inte fick plats

 Filmen stannar kvar i medvetandet

längre tid än jag trodde när jag såg den.
Varför? Lärarens dubbel- eller tredubbelhet -
först utlämnandet av eleven, sedan iakttagande
hur annan lärare ger sig på en elev
och så slutligen viljan att klara ut den senare
händelsen men fortfarande rättfärdigad i det egna agerandet.
Det finns en djup konflikt här som är mycket
allmän och kanske just därför att den kan ses ur många
olika synvinklar.
På samma sätt är dubbelheten närvarande
vid scenerna med de två barn-flickorna
som utmanar med sina kroppar utan att förstå
och som är på gränsen att råka illa ut - eller råkar illa ut.
Den igenkända skådisen som låter barnet
få skulden osv
Filmen stannar kvar
och ligger där och skaver.
//mamman

En trivsam film om hur allting snurrar runt,
inte fantastisk men som tidsfördriv
helt ok.
Skådespelarna är också helt ok
men frågan är vad Helena Bergström
vill med filmen.
Flera teman kan möjligtvis urskiljas, 
t.ex. politikens villkor, ensamförälderns situation,
men är filmen tänkt som utgångspunkt för diskussion
är det mycket svårt att hitta en hållning
att förhålla sig till.
//mamman  

Äntligen såg jag den
och den var märkvärdig!
Allens senaste års produktioner kommer ej i närheten av denna!

Den nerviga historien om förhållandet
-som nästan alla förhållanden -
som är omöjligt
filmat med en mängd udda och inkonsekvent
genomförda "trick"
behöll greppet om mig
hela filmen igenom
och det är mycket det!
//mamman

Åtminstone så här långt
(har inte sett alla ännu),
men såg denna för några dagar sedan
för andra gången
och den är helt lysande.
Relationen mellan mor och dotter 
hade Bergman en märklig förmåga att se,
och skådespelarinsatserna är utomordentliga
(nu när den sätts upp som pjäs med 
Marie Göransson i Ingrid Bergmans roll undrar jag om hon klarar av den -
hon har inte alls den svala återhållna spelet som Ingrid Bergman
så mästerligt hanterar här).
Slutligen är fotot, bilderna, färgerna och stämningarna som dessa förmedlar
helt extra lysande.
//mamman 

Såg denna Underbart skräckfyllda film
om Nåden (skulle jag säga)
häromkvällen (en del i vår filmutbildning
där Bergman just nu är föremål för vårt intresse).
Denna är så vacker, så vacker
men den handlar om främlingsskap
och olycka
Ändock finns förlåtelse och vägar tillbaka
Och beröring
//mamman

eller, betydligt bättre med den engelska titeln,
Easy virtue,
är inte alls så dålig som både DN och Svenskan vill ha det till.
I DN fick den en etta!
Medan skräckisen på andra uppslaget fick 5!
Easy virtue har förvisso sina brister,
men den har också klara vinster,
duktiga skådisar,
härligt filmat,
ej förutsägbar varken i handling eller slut,
skön tidsstämning och det engelska!
Musiken som dissades i DN var udda
men förhöjde därmed.
Elakheterna från svärmor och hennes döttrar är i slutet lite väl mycket,
men det är snarare manusförfattarens problem inte skådisarna.
Minst tre plus.
//c

Såg denna udda film
härom kvällen,
ganska bra om drömmen att bli KÄND
och tomheten i att vara känd
och meningslösheten i kändisskapet för kändisskapets skull
Lite trött blev jag, med tanke på alla dessa
såpor och realityprogram
och undrar förstås - var är vi på väg?
Vad säger spanarna om denna trend?

En fantastisk, lysande, briljant
film om Allt!
   
och därtill med härligt skumpande musik
filmen igenom.
Udda märkvärdiga karaktärer
och liv.
Och så vackert avig, filmbilder jag aldrig glömmer
som sekvensen i solrosåkern med kläder som far,
som inledningsscenen med floden, kortspelet med sig själv
och kikaren!
Helt Hänförd är jag
//mamman

Inte en lysande film men en klart sevärd satir
över mången vålds-/krigsfilm.
Inledningsscenen med de kletiga utrinnande tarmarna glöms inte bort
och just genom upplösningen av sekvensen,
filminspelningen, stannar den kvar.
Fiktion som övergår i en än mer skrämmande verklighet.
Och skådisarna är utmärkta, 
särskilt Tom Cruise,
men Stiller är också hyfsad - gillar egentligen inte honom -
som machomannen. Tre plus
//mamman 

Var på bio häromdagen och såg
denna otäcka men mycket, mycket bra film.
Framförallt bildspråk och
färger, handlingens bakvända berättande
är det som fångar mig,
men också makten i TV-studion och barnens försvarslöshet.
En bättre värld är långt borta.
Inte en enda blick på klockan.
På radio hörde jag om dessa barn
som spelar i filmen
och som fortfarande finns kvar i slummen.
Filmbolaget har betalat för deras skola
men inte för någon möjlighet att ta sig ur
träsket - vilket väl bara bekräftar alla fördomar om filmbolag.
//mamman

Sonen och mamman var på bio idag
och såg denna udda film-
 var mycket tveksam till den - ett bakvänt liv -
men den var bra och mycket, mycket vackert filmad.
Särskilt första delen av filmen - på ålderdomshemmet -
och slutet - på ålderdomshemmet igen var mycket sevärt.
Under kärleken i mitten - hur många filmer ser man som inte kan hålla tempo i kärleken utan att det blir tråkigt eller
smaskigt? - tittade jag på klockan,
men det var enda gången under hela tretimmarsfilmen - vilket är ett gott betyg.
//mamman

Nicolas Cage spelar The Weather Man
i denna underbart vackra och stilfulla film,
och gör en man oförmögen att nå fram till sina barn, sitt x och sin far
med sina känslor
och slutet är följdriktigt
Fyra plus

//mamman