omnia

Lysande. Lysande
En berättelse i ett enda stycke av
prästmannen från dödsbädden,
ett liv i ett andetag.
Om personligt ansvar och skulden,
om livsval kanske under en tid av
hård regim
och hur skulle jag handla?
Visst skulle jag befria den fängslade, misshandlade mannen?
Eller om risken för min familj blev för stor -
skulle jag ändå?

//mamman

och hennes berättelser är det många
som sätter högt
och nu har jag äntligen läst min första Tove Jansson.
En underbar liten historia - Sommarboken -
om en relation mellan en farmor och en liten flicka
i vädrets makter

//CM

av P O Enqvist
har jag nyligen läst ut.
Två helt olika texter,
Nedstörtad ängel i en drömsk, poetisk associativ berättarstil
med löst ihopfogade scener
En novellsamling med berättelser i rak enkel kronologisk stil
Förbindelser finns från barndom
och teman Andas fram mitt ansikte
så att jag finns?
Men sammantaget är det förmodligen mycket ur
Enqvist liv som är hans verk
och efter Kapten Nemo och detta känns det ganska uttjatat.
Nedstörtad ängel är dock mycket bra
- om sammanväxt osund kärlek
- om normalitetens gränser och dess vakter - avvikarna.

//chrisma = mamman

Länge sedan, så här kommer en av Gentileschi

Ljuv och vardaglig på något sätt, med den inbjudande sängen,
en ung ängel med vita vingar och liljan.
En underdånig ängel som knäböjer för Maria
och välsignar? visar på faderna till barnet?
Och fönstret är öppet för duvan som kommer i ett ljusstråk,
Maria höjer handen som till hälsning,
tittar på ängeln som om hon undrar vad den gör där,
undrande, men inte rädd - inget avstånd -
vanligt, vänligt mottagande.

var där minst 22-24 poliser
och utanför var minst sex pikébussar
pga en fotbolls/hockymatch.
Är det klokt?

Sorgen och ledsamheten över människan och hennes tillkortakommanden
av Bouguerea

Skriver Owe Wikström i Sonjas godhet
Nåden - det är den fullkomliga acceptansen, omtanken och omsorgen som inte söker sig själv
som Sonja i Brott och straff.
Och varför en grov näve?
Kanske därför att nåden är handfast, stark och skrovlig.
Inte något gulligt, puttiaktigt, barnängelsjolm
utan Kraftfull, Enkel utan åthävor men stabil.
Drottning Kristina använde i sina aforismer ibland uttrycket -
en nåd att stilla bedja om.

Burne Jones får illustrera
med Kärlek bland ruiner'
och den spretiga, taggiga men ack så ljuva rosen som stöd
Men vad har han i knät?

Burne Jones Cupido och Psyche
Cupid(-o) är också känd som Amor och är åtrån och kärleken.
I äldre mytologi hade han gyllene vingar
och förenade sig med nattens gudinna Nyx,
men senare är han barn till Afrodite och Ares
-han var ursprungligen i grekisk mytologi en stark urkraft
men förvekligades mer och mer och när romarna tog över honom blev han den veke, gullige Cupid
och så småningom som en fet liten bebispojke.
Trist utveckling!
Psyche var en fordisk kvinna som Eros älskade
och som efter diverse elände
förenades med honom i gudabröllop.
BurneJones framställer Eros kraftfullt i hoppets blå färg,
vilket förhoppningsvis signalerar Kärlekens kraftfulla återkomst
(även om det går långsamt eftersom BJ var en 1800talskonstnär)

Utställningen på Nationalmuseet
var jag idag Äntligen och såg.
Jag är en stor beundrare av rörelsen, särskilt två av dem,
Burne-Jones och Waterhouse
Men olyckligtvis blev jag ganska besviken,
ingenting av Waterhouse fanns med,
några av Burne-Jones, bl.a. denna

som verkligen är en av mina favoriter
- nåden, förlåtelsen, friden - bilden har sitt ursprung i en legend
men jag tycker den är allmängilitg.
Hursom - varför jag var besviken på utställningen,
av Rosetti hade de bara en sorts bilder,
den riktiga Ofelia var inte där
och överhuvudtaget var det mycket porträtt och landskap
och inte så mycket relationsbilder som flera av prerafaeliterna är mycket bra på,
särskilt när de förenar relation med en aning mystik - myt.
Det som var bra med utställningen
var en snygg, smart och blandad hängning,
roligt med nutida inspirationsfoton
och att det var ganska mycket - om än lite ensidigt
Och varför så mycket landskap?
Ändå är jag oerhört glad att jag fått se en del klassiker, bl.a. ovanstående
och, nedan, lyckans hjul av samma konstnär
med den mäktiga gudinnan Fortuna som snurrar på människornas lyckohjul!

//mamman

Och fortfarande har jag inte lyckats ta mig dit.
Denna vecka ska jag!
Behöver det som omväxling mot bonusar,
förödd arbetarrörelse,
morddömd eventuell ängel, eller häxa som någon skrev i en blogg,
bussolyckor,
jordbävningar och kärleksförlust.

Albert Moore Midsummer
undrar om den finns på utställningen?
//mamman

Apollo och Daphne
av prerafaeliten Waterhouse

och vackrare och betydelsefullare
än mycket annat!
Bebådelsen.
Denna gång en av El Grecos många olika varianter.

En som jag inte är så förtjust i
men som kanske säger något om
hur man uppfattade kvinnans roll då,
inte så mycket för hennes förskräckelse, förundran och förvåning förstås
utan mer för ängelens mästrande och översittiga kroppsspråk!
Ängeln ska vara stark och oomkullrunkerlig
han kan till och med vara arg och skräckinjagande -
men absolut inte översittig
Han saknar lilja också, har en spira istället som kanske skall symbolisera kungadömet,
och han kommer i ett mörkt moln
och har mörka, örnlika vingar
//mamman

En fantastisk, lysande, briljant
film om Allt!
   
och därtill med härligt skumpande musik
filmen igenom.
Udda märkvärdiga karaktärer
och liv.
Och så vackert avig, filmbilder jag aldrig glömmer
som sekvensen i solrosåkern med kläder som far,
som inledningsscenen med floden, kortspelet med sig själv
och kikaren!
Helt Hänförd är jag
//mamman

två noveller Möss och människor och Den röda ponnyn
läste jag för ett tag sedan.
                    
Tidigare hade jag läst Buss på villovägar
och han blir inte bättre.
Författaren lämnar mig helt oberörd med ett Jasså,
vet inte vad han vill säga mig
- i Möss och människor att det är synd om förståndshandikappade så att man bör slå ihjäl dem?
att kvinnor är lockande saker?
- i Den röda ponnyn att det är synd om små pojkar vars ponny dör?
- att relationer är relationer?
Nej, jag vet inte och nu blir det inte någon mer Steinbeck.
//mamman

En stark debut av
Mikael Fant
(olyckligtvis på piratförlaget -men det får man bortse ifrån).
En historia om ursprungets betydelse för
identiteten,
om du vet var du är hemma
så handlar du efter det
men om du haft fel för dig hela tiden?
eller
om du inte vet var du hör hemma?
Vad händer då?
Kan du bli pånyttfödd?
//mamman

Vårstädning i sol,
mössen hade kalasat och lämnat spår,
trädens gamla löv och överblivna grenar,
vinterns alla dammråttor och fluglik
behövde tas omhand.
Nu är det fint och doftar citronrengöringsmedel
till näsa gång vi kommer.
Och hela sommaren är framför oss!
//mamman

En Fantastiskt, Fascinerande och Njutbar bok,
Orhan Pamuks berättelse om en grupp
miniatyrmålare på 1500-talet.
Mycket omkonsten, om minnet och seendet
och en mordgåta
och en obesvarad men ändock kanske infriad kärlek
och förstås mötet, spegeln mellan öst och väst.
Lysande!

//mamman

Såg denna film för ett tag sedan,
Omar Sharif och hans tolkningar och användande
av Koranen på livets alla områden,
utan fundamentalistiska ansatser
är filmens behållning.
Och hans vänskap med pojken.
Men pojkens liv och leverne lämnar mig helt utan
//mamman

Syns det?
Sorg. Smärta. Eufori och stor Glädje.
Lyckliga och olyckliga minnen.
Finns vi kvar i väggarna på detta Härliga Hus?
Kommer vår Lycka att också bli nästa familjs?
Vi hoppas det! Och att de får så lite olycka som möjligt.
Men hustomten tar vi med oss.
//mamman

Inte en lysande film men en klart sevärd satir
över mången vålds-/krigsfilm.
Inledningsscenen med de kletiga utrinnande tarmarna glöms inte bort
och just genom upplösningen av sekvensen,
filminspelningen, stannar den kvar.
Fiktion som övergår i en än mer skrämmande verklighet.
Och skådisarna är utmärkta, 
särskilt Tom Cruise,
men Stiller är också hyfsad - gillar egentligen inte honom -
som machomannen. Tre plus
//mamman