omnia

Utställningen på Nationalmuseet
var jag idag Äntligen och såg.
Jag är en stor beundrare av rörelsen, särskilt två av dem,
Burne-Jones och Waterhouse
Men olyckligtvis blev jag ganska besviken,
ingenting av Waterhouse fanns med,
några av Burne-Jones, bl.a. denna

som verkligen är en av mina favoriter
- nåden, förlåtelsen, friden - bilden har sitt ursprung i en legend
men jag tycker den är allmängilitg.
Hursom - varför jag var besviken på utställningen,
av Rosetti hade de bara en sorts bilder,
den riktiga Ofelia var inte där
och överhuvudtaget var det mycket porträtt och landskap
och inte så mycket relationsbilder som flera av prerafaeliterna är mycket bra på,
särskilt när de förenar relation med en aning mystik - myt.
Det som var bra med utställningen
var en snygg, smart och blandad hängning,
roligt med nutida inspirationsfoton
och att det var ganska mycket - om än lite ensidigt
Och varför så mycket landskap?
Ändå är jag oerhört glad att jag fått se en del klassiker, bl.a. ovanstående
och, nedan, lyckans hjul av samma konstnär
med den mäktiga gudinnan Fortuna som snurrar på människornas lyckohjul!

//mamman