Korparna
Mycket, mycket bra bok av Tomas Bannerhed
om en familj som går på upplösningens brant.
Skickligt berättad genom den unge pojken vilket
gör att bilden klarnar vart eftersom och pojkens våndor
och undringar blir läsarens.
Berättelsen interfolieras av pojkens fågelintresse och de olika
arterna och dess företräden blir djupt symboliska och bildrika.
Pappan blir sjukare och sjukare, men från början är det inte
klart vad det handlar om, slår han mamman, super han och det som
förvånar är att ingen hjälp finns att få för familjen.
Relationerna i familjen och karaktärsdragen hos mor och bror berättas
s.a.s. indirekt i fina bilder och antydningar.
Fadern är förstås osynlig också som närvarande, förutom det eviga
slitet med gården. Gården som skildras så igenkänningsbart för en
som tillbringat somrar precis så.
//cm
Kommentarer
Trackback
