Agaat av van Niekerk
Skulle kunnat vara fantastisk om författaren
koncentrerar sig på relationen mellan de
båda kvinnorna.
Deras i tiden ombytta beroende, deras
bevekelsegrunder och deras upplevelser.
Istället blir det mycket, mycket om Camillas
ständiga försämringar i den hemska, förvisso,
sjukdomen hon lider av. Att hon överger Agaat när
hon själv får barn är en av romanens viktigaste händelser
men den får lite plats.
Ett annat problem med boken är författarens alltför
ofta utströdda framtidskrokar, typ "det var den morgonen allt vände"
eller "efter den dagen så..", som inte ger någon utdelning.
Annars är texten som den berättas med olika fokus, dagbok, nutid
o.s.v. intressant (förutom de bladdriga oklara mellanpartierna).
//cm
Kommentarer
Trackback
