Moonrise Kingdom
Såg nyligen denna fantastiska och helt osannolikt sanna film
Med små medel - gester, mimik, ett ord eller symbol - i en iscensättning som inte liknar någonting annat
lyckas regissören förmedla allt där finns att förstå.
Barnets utsatthet, saknaden av fadern - föräldrarna, barndomens underbara frihet
trots alla stolliga - och för den delen korrekta - begränsningar och förstås ensamheten
som ändå till sist alltid är nitlotten som blir kvar.
Regissörens komponerande av scener och de bilder som blir följden är helt och hållet lysande.
Några härliga scener:
Scoutlägret med Norton som strikt regelmässig medmänniska
Pojken och flickans första möte - i fågelförklädnad
Och här har de rymt!
Frihetsdansen i disig fukt
Duktiga, duktiga skådisar
Kommentarer
Trackback
