omnia

 En mycket märkvärdig och givande roman.
Siaren Teiresias - som finns överallt i klassisk grekiska texter -
får liv i sin ålders höst. Ledsagad av sin dotter, med "bordet" och betrodd
 - men samtidigt hånad - framlever han ålderdomen då ingenting längre förvånar.
Samtidigt berättas, insprängda i texten på så sätt att perspektivet har
bytts utan att man märker det, nutida historier utan sammanhang med
varandra. Men väl med Teiresias
Och det är hans vår!?
En roman att komma åter till
och en författare att komma åter till!
//cm