omnia

Återigen fick jag sjunka in i Pamuks värld och njuta av hans språk, hans stil, hans bildskapande, hans färger, personer och miljöer.
Denna gång om en besatt man,
som omöjligt kan släppa taget,
som till och med bygger ett museum över sin besatthet.
Men varför oskuldens? Vems oskuld?
Själv är han skyldig i allra högsta grad
Och okänslig
Och ganska osympatisk egentligen
Men vi har väl alla hans besatthet, hans samlande och hans oförmåga att ta nästa steg
i någon mån.
Eller?
//cm