omnia

Björn af Kleens betraktelse över fideikommissinstituetet,
dess orättvisa och tveksamheter.
Men han har samtidigt en beundran och en egen agenda
som alltför mycket stör,
samtidigt som han ytligt vidrör saker och ting
som hade förtjänat mer utrymme.
Och jag förstår inte vad han vill?
Vad är syfter med denna bok?
Beundran är för stark för kritiken
Kritiken är för stark för en hyllning
Och sossarnas politik? var tog det vägen?
//cm