omnia

  
Del 1 och 2 av Eyvind Johnsons Romanen om Olof
ger en deprimerande bild av gamla Sverige.
Hur har människor kunnat behandla människor som gjorts genom historien?
Unga och barn som trälat, förödmjukats, utackorderats för storvinster
och det är inte så länge sedan.
Samma grundtankar lever förstås idag,
men här, i välmående Sverige, plågar vi inte längre så öppet.
Hur kom människan dit?
Vad är fel? Skapades vi för att tänka bara på oss själva.
Lever vi bara efter människan är människans varg? Fortfarande?
//cm