omnia

av Johan Hakelius
Älskar verkligen Hakelius som spanare
men i denna bok är hans fascination
inför högättade engelska herrar lite väl mycket.
Om jag delade hans mani, vore det kanske en annan sak,
men jag gör inte det.
Retar mig snarare och ledsnar på att få ungefär likartade historier
- som innehåller extravaganta kläder, beteende, umgänge och festande -
om olika engelsmän.
Tänkte de? Levde de för något annat än sitt eget yttre?
Boken beskriver inte mycket sådant, förutom möjligen
den engelske nazisten - och det tänkandet har vi så det räcker.
//cm