omnia

Min andra upplevelse av Gösta i Berättarladan.
Den första - för kanske 10 år sedan - var lysande ur alla aspekter.
Kan inte hjälpas att denna, årets uppsättning, jämförs med den förra
och där hamnar i betydligt underläge.
Först och främst var föreställningen på tok för lång, dialogen och händelseförloppet
saknar delar som är nödvändiga för berättelsen - så kommer Majorskan plötsligt tillbaka
och har bestämmanderätt över Ekeby utan förklaring -, likaså är tidsaspekten märkligt irrelevant - ihoptryckt ibland och helt långtråkigt utdragen ibland.
Undrar varför berättelsen skall berättas på nytt? och i en annan tappning? Vad vill man berätta?
Läste någonstans i en recension att detta är Gösta Berling ur kvinnornas synvinkel - men det stämmer inte alls, tycker jag. 
Föreställningens dräkter, scenografi och dramatiska lösningar, såsom döden i bilden ovan
var dock helt lysande.
Och för att visa att Selma inte var en sagotant utan en passionerad, vildsint älskande kvinna
kommer här en bild som visar all denna storm men under ett kontrollerat yttre. Se ögonens blänk
och munnens känslosamma vinklar som bara nätt och jämt tyglas.
 
//cm