omnia

 Så läste jag den ändå
trots att jag efter Den vidunderliga kärlekens historia bestämt mig
för att denna författare inte är något för mig.
Och i de delar som handlar om den yngre Kunzelman, varannat kapitel tror jag,
kvarstår mitt omdöme - dravel - svulstigt, vulgärt, smutssexfixerat
Men i den del som handlar om äldre Kunzelman
är jag betydligt mer positiv,
där finns en livshistoria, intressanta inslag om konst och konstförfalskning
- även om själva konstnärskunnandet är ganska ytligt -
och framförallt ett resonemang om sant och falskt, eller kanske mer om sant och kopia
och därmed om originalitet.
Och för att vara helt ärlig så finns denna tråd också hos den yngre K,
men där försvinner den i slamset.
Intressanat och se vilken väg han nu går, Vallgren,
det slamsiga eller det intressanta
//mamman