omnia

Andra läsningen inom ganska kort tid - två år -
gav ett helt annat intryck än första gången.
Första gången var fokus på denna stackars
likgiltiga överkörda och hanterade man.
Andra gången på hans våldsamma handling, frånvaron
av algerier i Algeriet och berättelsens bakvända slut.
Döms han för att han inte grät på mammans begravning?
Han har faktiskt mördat. Han stödjer misshandlaren.
Tar inte parti för den svaga på något sätt, men inte för sig själv heller.
Han är en främling i tillvaron, men också i Algeriet.
Han lever sitt liv som om det inte angick honom.
Boken gjorde mig nyfiken på mer Camus.
//mamman