Manhattan
En vacker, enslig
och egentligen djupt deprimerande film
men med inkännande, verklig
kännedom om hur små vi är
och hur vi ändå försöker och försöker
varför är det så svårt?
De svartvita filmbilderna på en gång stödjer och koncentrerar
det ensamma, ensliga. Är vi verkligen två halvor som en gång i tiden
var ett och klövs?
//mamman
Kommentarer
Trackback
