omnia

såg mamman tillsammans med sönerna och yngsta dottern
häromkvällen på Saga.
Filmen var som en utklipp ruta i det enorma lapptäcke som vårt liv tillsammans med andra är,
somligt obegripligt, somligt förklarligt och somligt helt utanför alla ramar, precis som livet.
Ett par relationer beskrivs, mestadels indirekt men också i klart uttalade scener, först är relationen mellan de två systrarna - som kanske är tre, för vem är Becky? - eller, snarare, det är den relationen vi ska anta att det handlar om,
men egentligen är det relationen mellan mor - barn som är huvudsaken.
Det är systrarna som mödrar, men det är också den helt frånvarande, utom en stund i slutet, modern till de två systrarna - eller tre - som genom de två kvinnorna på något sätt skapas.
Intressant film, mamman tittade inte på klockan en enda gång! Måttstocken
Nicole Kidman var förstås lysande,
liksom övriga skådespelare, den andra systern och Jack Black.
Filmad i en stil som liknar dogma, Bergman och Allen på en och samma gång.
Klart sevärd men utan toppbetyg.

//mamman