omnia

På skogskyrkogården,
dov och ensam.
//cm

Hoppas på Assia Djebar
Det borde vara en kvinna och någonting annat än den europeiska traditionen (och där inkluderar jag US och Australien),
med öst och väst, förtryck och konsumism och andra världskrigets gräsligheter.
Men mest för att hon är en verkligt lysande berättare,
med ett helt eget språk och helt eget perspektiv
som är både roande och oroande.
Först och främst blir man överraskad av en berättelse som inte alls är vad som förväntats,
personerna beter sig på helt annat sätt och skildringen löper som ett eget stråk utanför alla
invanda fåror.
Hon uppmuntrar vidare ens tankeverksamhet kraftigt
och ger absolut inga enkla svar - inga svar alls egentligen.
Jag håller tummarna.
Om vi måste ha en man. Eller om vi måste ha en poet
hoppas jag på Adonis
Hans poesi är revolutionärt överraskande - lite åt samma håll som Djebar -
men samtidigt outgrundlig som följer i en lång tradition av mystiker
och stora poeter

Och se så vackra bilder jag hittat - två människor som levt
och brunnit och våndats och låtit allt synas precis som Dorian Grays porträtt.
Såsom livet
//cm

Inför vår  litenhet, vår obetydlighet
och vår korta tid drabbades jag av svindel på en skogspromenad i Norrtäljeskogarna härom veckan.
När jag tittade uppåt.
den oändliga rymden.
trädstammarnas växtkraft alldeles oberoende av oss.
björkens ensliga rakhet
och vår ensamhet i alltet
men svindeln var god, den fyllde mig
med helhet.
//cm 

Var sista dagen på Fotografiskas utställning med
Mapplethorpes bilder
och blev djupt besviken
Där var mest snoppar i olika vinklar, både verkliga och symboliska
och jag vet inte ... vackra är de ju inte.
En del porträtt var bra, Donald Sutherland t.ex.
sedan fanns där nakna kvinnor i intetsägande överflöd
samt några bättre stilleben.


Helen Levitt däremot. Gatubilder från 1930-tal till 1990-tal
var riktigt lysande. Människor i aktivt liv; skojande, bråkande, skrattande, donande
och i relation med sin omgivning, både miljö och människor.
Mycket bra!

 

//cm

 av Jonas Jonasson
Lämnar mig helt oberörd
förutom av en stark känsla av att vara uttråkad.
Jag har inte skrattat, inte lett, inte undrat över hur historien ska avlöpa
istället har jag snabbläst, översiktsläst och ivissa fall faktiskt hoppat över delar av stycken.
En enda stor konstruktion av mest bedrövliga sort.
//cm 

En bildsammanfattning

Underbart härligt rosarium - Jönköping



Sommarstugan Hasseltorp då och då


Fantastiska kanaler och broar men trist sexhandel - Amsterdam


Pärlan Taxinge slott


Kallaste vattnet och myggigt - Klarälven


Skönaste badet - Mellbystrand

Den ena av dem
och midsommarstången i sin helhet detta år

Justering pågår
//cm

Tråkig och trist hopkok av .... vad?
Några personer skildras ytligt och hela tiden saknas poängen.
Varför gör man så? Varför händer detta?
En plastikoperatör dyker helt plötsligt upp
- med vidhängande historia som ej hör samman med något,
ett ansikte som inte känns igen,
ett bröllop som en utgångspunkt helt utan mening,
väntan på telefonsamtal som inte kommer och som landar i intet o.s.v. Riktigt dålig
//cm

Förra gången färden gick till Italien var det för Michelangelo
Nästa gång blir för Caravaggio
Se kärleken Narcissus har till sig själv!
Ömheten. Längtan. Med ena handen är han redan på väg till sig själv.
Till sin kärlek.
Så eget återgivet. Så mörk men samtidigt ljus.
Så ofattligt stilla. Stilla ro.
//cm

Väntan




Tillfälligt ombytt och med viss, välbehövlig?, kontroll



Och iväg

Trivs de bland alla bilar och avgaser?
Bland babblande människor och skrikande barn?
I springet? Rörelsen
Ja, varför inte?
//cm

Fyra underbara träd på rad
Västgötagatan mot Medborgarplatsen och tornet
Några överdådigt skälvande dagar i maj
//cm

Med jublande armar upp i luften,
utsläppt hår, fri i ande och själ,
njuter vi fortfarande hänryckningen - eller hur?
Mellan Hägg och Syren
måste innebära hela syrenens blommning också

blommar, ganska oansenlig
men älskansvärd på grund av sitt namn
Samma sak kan sägas om
Förgätmigej - glömmiginteblomman

Väl värd ett besök
Alltid
och inte bara för kaffestunden i Prinsens underbara kök
Utan denna gång också för G A N utställningen
med sprakande, våldsamma, kaotiskt stilla bilder
(kanske lite mycket matroser med muskulösa kroppar
för en som inte har just de böjelserna)
Men upplivande, upplyftande och upplysande utställning
//cm 

Var helt fantastisk i år
Se bara denna enorma träskultptur i ett stycke trä!
Om kampen för livet?!

Nu när häggen just slagit ut
mellan hägg och syren
men det var inte länge sedan
vi hade en helt annan verklighet.

//cm

Vår klöveräng
som doftade och doftade
och alldeles hade glömt VINTERN
//cm

Förunderligt märkvärdiig skildring av autism
så att säga inifrån. Av Iris Johansson.
Väcker framförallt två frågor:
1Var kommer vi ifrån? Vad/var är vi innan vi socialiseras in
i den förnuftsmässiga mekaniska tid vi lever i?
Tre förhållanden i Johanssons autistiska liv väcker denna fråga
a Hon "ser" och talar och är medveten om de döda som om de levde, de är bara mer suddiga
b Hon "ser" människors tankar, livsvillkor,känslor i atmosfären som färger, bilder och mönster,
att jämföra med New ages auror, kanske 
c Hon läser tankar och kan ta emot tankekommunikation
Är det då detta vi har med oss när vi föds?
Fråga 2
Hur kommer hon i autismen och framförallt ur?
Hon har en synnerligen enastående pappa som inte ger upp
- vad alla än säger runt omkring - han tror på henne och försöker hela tiden få tillbaka henne till denna värld.
Oerhört spännande bok
(även om den skulle litterärt ha tjänat på en nedbantning i de första två kapitlen)
//cm-mamman

Den var inte bara oidentifierad
utan också obefintlig,
men annars var Botaniska trädgården fin
i förberedelse för höst.

Även om största delen ägnades den
Roliga Bokmässan vid besöket.

Tung bokkasse var ett av resultaten
vid hemkomsten,
som vanligt.
//mamman