omnia

Hoppas på Assia Djebar
Det borde vara en kvinna och någonting annat än den europeiska traditionen (och där inkluderar jag US och Australien),
med öst och väst, förtryck och konsumism och andra världskrigets gräsligheter.
Men mest för att hon är en verkligt lysande berättare,
med ett helt eget språk och helt eget perspektiv
som är både roande och oroande.
Först och främst blir man överraskad av en berättelse som inte alls är vad som förväntats,
personerna beter sig på helt annat sätt och skildringen löper som ett eget stråk utanför alla
invanda fåror.
Hon uppmuntrar vidare ens tankeverksamhet kraftigt
och ger absolut inga enkla svar - inga svar alls egentligen.
Jag håller tummarna.
Om vi måste ha en man. Eller om vi måste ha en poet
hoppas jag på Adonis
Hans poesi är revolutionärt överraskande - lite åt samma håll som Djebar -
men samtidigt outgrundlig som följer i en lång tradition av mystiker
och stora poeter

Och se så vackra bilder jag hittat - två människor som levt
och brunnit och våndats och låtit allt synas precis som Dorian Grays porträtt.
Såsom livet
//cm