omnia

Birgitta i Sverige och i Rom har jag nu läst. Av Sven Stolpe.
Och jag är djupt besviken på hans sätt att skriva.
Han hittar på egna tolkningar och bara bestämmer att det
var på det ena eller andra sättet. Han tycker att Birgitta borde vara
finlemmad och nobel och därför underkänner han de avbildningar
där hon, enligt honom, är "bonnig"


Hennes liv är så intressant, hennes uppenbarelser så fulla av
information om henne, hennes tankevärld och tiden
att hon är värd mer än detta.
Hennes enorma mod och hennes vägran att kompromissa,
att inte ge sig trots mycket höga herrars motstånd är en
förebild.
Har tidigare läst S Stolpes verk om Drottning Kristina
och minns inte att det var tendentiöst på detta sätt.
//cm