omnia

Kom äntligen till Skogskyrkogården
- typiskt nog mellan två möten, stressigt och med huvudet fullt av jobb, jobb -
men det försvann alltihop
Lugn och ro infann sig.
Tankar om livets skönhet
och om det absolut löjliga i döden,
om dofternas styrka där i skogen,
om vindens plötsligt hörbara vara,
om människans enorma förmåga att skapa och förlåta.
Svartklädda män rörde sig kring platserna,
tysta, högtidliga
och jag smög med min kamera
som kändes alldeles för världslig.
//cm